Ett trädgårdsår i backspegeln

Ett år har förflutit i vår trädgård. I backspegeln undrar vi smått var det tog vägen - det var ju alldeles nyss som snödropparna tittade upp, som krokusen färgade marken gulviolett och magnolian slog ut med så många blommor att jag inte ens orkade räkna. Just då stod tiden stilla i små, sköra lyckoögonblick. Men när våtarven skulle bekämpas tog tiden ett jätteskutt och ville inte alls räcka till... Så är det nog med tiden i trädgården - den liftar ömsom med snigeln, ömsom med X2000.

Första januaridagen 2009 skimrade av rimfrost och solsken och gav hopp om ett ljust trädgårdsår. Och visst blev det det! Ett år med flera premiärer och uppfyllda trädgårdsdrömmar.

Häng med på en tur genom 2009!

Februari bäddade in trädgården i snö. Våren kändes avlägsen - men längtan desto större.

I mars reste sig julrosknopparna ur myllan med en fascinerande växtkraft. Klang och Jubel - Våren är här!

April bjöd på vita blåsippor under äppelträdet.

Skir grönska och bedårande löjtnantshjärtan i maj.

Juni är sommarfyrverkeriets månad. I torvpartiet fanns inga hämningar när rododendron, azalea och primula slog ut i full blom.

I slutet av juni hade vi vår första trädgårdsvisning för Trädgårdsamatörerna. Vi, och våra godhjärtade vänner, slet som djur några dagar före visningen och bestämde oss för att det skulle bli första och sista gången... Men när visningsdagen kom hade vi så roligt att vi tog tillbaka beslutet på stående fot. Tack alla ni som kom och gjorde dagen så inspirerande!

Juli - med rosenblom. Honungsrosen i äppelträdet får humlorna i extas. Juli var också premiär för vår trädgård i bloggvärlden. Det var också något av det roligaste vi gjort!

Augusti gav färgmättnad och mognad.

September och allt var grönt och skönt. Och lite vitt och rosa.

Pelle byggde en bäck och trädgården fick ett nytt ljud. Porl!

Oktober och tidlösan bredde ut sig i mattan av vintergröna.

November och nybäddat i grönsaksträdgården. Här sover alla plantbebisar under eklövstäcket.

December och stjärnflockan har försett sig av vinterns bling-bling. Hon strålar lika vacker på årets sista dag, som under sommaren. Tur att man inte varit framme med saxen!

Och vi är tillbaka där vi började, med rimfrost och solsken - och hopp om ännu ett ljust år.

Tack alla härliga bloggare för era inspirerande och uppmuntrande kommentarer, och framför allt för era fantastiska bloggar. Ni gör mig varm om hjärtat!

Gott Nytt Trädgårdsår!

Ester

Bock i örtagård

Det finns vissa, utvalda horndjur som är välkomna i min trädgård - tidigare inlägg till trots... Det här gröna med ljusslingan, till exempel. Han överlämnades i min vård en dag för flera år sedan, naken och ganska mager, men med en benstomme som lovade gott. Det var grannarnas mysiga pappa/svärfar/farfar E som kom med honom, sedan jag beundrat ett annat exemplar som tagit form i E:s slöjdarhänder.

-Varsågod! Jag tyckte att du skulle ha en egen bock, sa han lite förläget när han lämnade över gåvan. Och jag var överlycklig!

Att bocken dessutom nöjer sig med en meny av granris från skogen, och bara kräver föda en gång om året vid första advent, gör inte saken sämre!

Egentligen är han vackrast "naturell" utan ljusslinga, men med tanke på de många mörka timmarna vid den här årstiden, får han stå ut med lite tingel-tangel så att vi ser honom.

Utan ljusslingan syns min behornade vän bara i dagsljus. Gräset i bakgrunden är gulnat randgräs som lever sitt liv i en betongkruka. Där håller den sig på plats - till skillnad från i rabatten, där den kan bli lite väl närgången mot sina grannar...

Små prydnadsäpplen i mossa får bli dagens färgklick.

Må så Gott!

Ester

Bling-bling och regntunga skyar

Regnet det bara öser ner... I alla fall hos mig. Det har det gjort länge. Nästan så länge jag kan komma ihåg, faktiskt. Och det är inte utan att man börjar bli en smula trött på eländet! Så trött att jag snart lägger mig ner i leran och vrålar som en bortskämd treåring i mataffären.

Jag vill! Jag vill! Jag VIIIIILL! Se solen, alltså, om någon missade det.

Men jag misstänker starkt att det inte hjälper. Det kommer ingen bekymrad vuxen som plockar upp mig i knät och blåser bort de där regntunga skyarna, hur gärna jag än vill.

I stället drar jag på regnstället och storstövlarna och försöker se det vackra i den bruna sörjan som en gång var min trädgård.

Och visst finns det skönhet fortfarande - trots allt. Även om man måste vara snabb för att hinna fånga det på bild mellan skurarna...

En våt kamera är som bekant en sur kamera.

Den lilla björkspirean, Spiraea betulifolia 'Tor', har hängt på sig alla sina diamanter på en gång. Kanske är det så man tar sig igenom höstmörkret - genom att frossa i bling-bling och glittra som solen på egen hand?

Sparrisdimman är fortfarande grön och skön med inslag av små röda bär. Nästan lite julig.

Det glittrar om svartaronian, Aronia melanocarpa 'Hugin', också.

Själv ska jag gräva i smyckeskrinet och se om jag kan hitta något som kan lysa upp mörkret. Kanske strassörhängena från den där gången när jag klädde ut mig till drottning Silvia? Eller mammas gamla brosch med glaspärlor, som jag åtrådde så hett när jag var fem?

Må så Vått!

Ester

Med klövarna i syltburken...

Who??? Me..?!! Ätit något..?? Inte vad jag kan påminna mig om...

Sa du purpurkål..? Hm... Måste tänka efter...

Du menar de där mörka bladen som stod och skräpade i grönsaksträdgården..?

Borta, säger du..? Och rådjursspår överallt..? Ehhh...

Skulle du HA kålen till något? Kokat den i spadet till den rimmade läggen..?

Jamen, det kunde du väl sagt, då... Typ.

Arg..? Bara förnamnet? Har du ingen humor...

Rådjursstek..!?! Nä, vet du vad, nu sticker jag!

Rosor till far

Det är bara att erkänna. Fars Dag har aldrig varit så viktig för mig. Jag har alltid känt att det har varit viktigare vad vi gör för någon i vardagen, än det vi tar oss för under en enstaka dag skapad med kommersens välsignelse. Det tycker jag fortfarande, men den här året är ändå annorlunda.

Min pappa är sjuk och plötsligt blir alla högtider så mycket viktigare än förut.

Så här får du, pappa, och alla ni andra, en riktigt härlig Fars Dags-ros i present. Tuffa, friska och levnadsglada 'Alexander' som fortfarande kämpar på i rabatten trots att så mycket annat gett upp för länge sedan.

Må så Gott!

Ester

All you need is löööv!

Visst är det härligt med alla löv som faller ner på marken!

Som ett fluffigt täcke bäddar de in mina växter i väntan på vinterkylan och gör barfrosten mindre elak. Här, där den skyddande snön blivit allt mer sällsynt, är löven en riktig guldgruva.

En stor del av löven hamnar i torvpartiet under den stora eken - både på egen hand och med hjälp av en härligt kraftfull lövblås. Jo, jag vet. Jag borde skriva med hjälp av lövräfsan, om jag ska vara trädgårdspolitiskt korrekt. Men har man en gång jobbat med en riktig lövblås och dessutom lever i skuggan av en rejäl ek, är det lätt att välja en halvtimmes oljud framför dagar av tungt arbete och blåsor i händerna.

När löven faller är det svårt att se var gräset och funkiaplanteringen slutar och fontändammen börjar.

Azaleorna har vackra höstfärger, precis som Bergenian 'Vinterglöd'.

Efter snöfallet för en tid sedan förvandlades de ståtliga oktoberstormhattarna till plockepinn. Några fick följa med in och bli snittblommor tillsammans med sirliga ax av vackra prydnadsgräset Molinia 'Transparent'.

Mera plockepinn! Ullungrönnens rosa bladskaft ser nästan konstgjorda ut.

Det finns lite färg kvar i rabatten vid huset. Kopparstarr, brokbladig revsuga, daglilja, palmstarr, rödbladig Euphorbia, lammöron och massor av kärleksörten 'Matrona'. Henne fyndade jag för några år sedan på en plantskola som reade sina sista exemplar för tio kronor styck. Jag köpte allihop. Lycka!

Cirkeln av björnbärsrankor har varken början eller slut - precis som trädgårdsåret. För även om mycket känns vemodigt avslutat när löven faller under hösten, finns redan knopparna klara för nästa års löv. Det ger framtidstro om något!

Må så Gott!

Ester

Vi har en plan...

...och det är ingen bouleplan, även om det kanske ser så ut. Och nej, den har inte något att göra med kassaskåp och dynamit heller - även om det för all del skulle behövas!

Vår plan är en växthusplan och i dag blev den klar!

Här, mitt på alla stenarna, ska min minst tioåriga glashusdröm bli verklighet och det är knappt jag tror att det är sant.

Det här huset har jag nämligen fått i födelsedagspresent - två gånger... Första gången fyllde jag nolla. Andra gången femma - och nu, om något år eller så, är det dags för nolla igen.

Så ni förstår att det är stort, när projektet tagit ett så stort kliv som till markarbetena!

Var sak har sin tid, om man säger så...

Skämt å sido! Jag har fått så väldigt mycket annat av min härlige make under de här åren, inte minst alla stenmurar i trädgården, så jag är nöjd och glad ändå. Men det här växthuset har blivit ett stående skämt i vår familj varje gång någon bemärkelsedag närmar sig, så jag kunde inte låta bli att berätta historien för er, så att ni förstår vilken stor dag det är!

Nu väntar jag med spänning på resten av bygget...

Den här helgen har också ägnats åt att rädda livet på diverse småplantor. Jag gräver ner dem med kruka och allt i grönsakssängarna och när alla löven fallit bäddar jag åt mina småttingar med dem.

De brukar överleva vintern ganska bra på det viset, även om det mer liknar en kyrkogård än en barnkammare. Rest in peace - i varje fall till våren.

Växthuset är ett tidlöst projekt, så att säga...

...väldigt mycket tidlöst!

Må så Gott!

Ester

Det rinner!

Vår trädgård har fått en ny del - och ett nytt ljud!

Kanske kommer ni ihåg bilderna från bäckprojektet tidigare i somras, när det var i grävstadiet?

Nu är den alldeles nya bäcken färdig och porlar för glatta livet.

Bäcken har varit Pelles projekt, från idé till genomförande, och den blev så fin!

Fortfarande saknas en del växter, men det är ju som bekant inget problem för en trädgårdstok, snarare ett privilegium... Och där kan jag definitivt inte låta bli att lägga näsan i blöt!

Träbron leder till en nyanlagd del av trädgården som tonårsdöttrarna raskt döpte till "Skattkammarön". För att bättra på känslan letade de upp hushållets gamla, bortglömda mynt i diverse valutor och kastade dem ner i bäcken. Önskningar som "Jag vill bli rik" varvades klädsamt med "Fred på jorden", allt eftersom slantarna landade som blänkande smycken på bäckbotten...

Är det tema, så är det!

Aster dumosus 'Apollo' står som ett vitprickigt klot vid brofästet. Om frosten håller sig i skinnet kanske klotet blir mer vitt än grönt! Håller tummarna...

Bäcken börjar med en "källa" från en stenhög.

Hela bäckfåran - innan vi började plantera (och städa...)

Det lilla fallet landar i en liten damm, där pumpen ligger.

Ett och annat löv och kronblad följer med strömmen i bäcken.

Må så Gott!

Ester

Nu blommar det i Lilla Enköping!

Det blommar så att det slår gnistor om det i vår "Enköpingsrabatt"! Stora sjok av rejäla, yviga, robusta höstblommande perenner anger tonen i en plantering som är väldigt olik de andra i vår annars så "plottriga" trädgård. Planteringen kom till för några år sedan efter ett inspirerande besök i riktiga Enköping - en stad med parker som inte lämnar någon oberörd.

Åk dit om du inte har varit där!

Primadonnan i min lilla hyllning till staden är fläckflockeln, Eupatorium maculatum 'Atropurpureum', med sina gammalrosa kvastblommor, sina purpurröda stjälkar och sin härliga doft av nyslaget hö. Här samsas hon med namnlös höstflox, (kan det kanske vara Phlox paniculata 'Bright Eyes'?) Fackelblomster, Lythrum salicaria, och en namnlös höstaster.

Självklart kan vår lilla "Enköpingsrabatt" inte mäta sig med orginalet - men jag gillar den ändå! Hoppas ni gör det också!

Må så gott!

Ester

Miscanthus-gräs av okänd art, (kanske elefantgräs?) tillsammans med fackelblomster, Lythrum salicaria, och purpurklätt, Lychnis coronaria. I bakgrunden skymtar fläckflockeln, Eupatorium maculatum 'Atropurpureum'.


Rabatten sedd från sidan. Fackelblomster, fläckflockel och vit blåverbena, Verbena hastata. I förgrunden skymtar röd- och gulbladig smällspirea, Physocarpus opulifolius 'Diabolo' och 'Dart's Gold'.



Brokbladig drakmynta, Physostegia virginiana 'Variegata'. I förgrunden syns blomvilliga och mörkögda nävan Geranium 'Patricia'.

Mmmm... Mylla!

I helgen har vi varit i vår guldgruva... Eller rättare sagt på. Närmare bestämt på familjen W:s välfyllda gödselstad, med underbar komposterad hästgödsel. Årgångsgödsel av hög kvalitet, så väl nedbruten att det inte går att vare sig se eller lukta sig till vad den varit från början. Bara härlig, smulig, svartbrun mylla. Mmmmmm...

Jodå. Snålvattnet rann till och med det kom det otyglade habegäret smygande.

Det började med några beskedliga handlastade lass på vår lilla lastbil - och slutade med traktor modell större med frontlastare och en enorm tippkärra. Fyra jättelika lass, närmare bestämt.

Nu har trädgårdens bakgård ändrat karraktär från kirschkålsodling till gödselberg.

Det är bara att hugga tag i skottkärran och börja köra ut växtkraft till de många behövande områdena i trädgården.

En liten osolidarisk röst sitter i bakhuvudet och viskar att hur ska det där berget hinna bli utkört på rabatterna före vintern, men än så länge slår jag dövörat till och njuter av den härliga synen.

Om inte annat kan vi kanske prova slalomskidorna på hemmaplan den här vintern..?

Må så gott!

Ester

Monster i trädgården!

AAAJ! Det river lika stora sår i hjärtat som i singelgången, när grävarmonstret släpps lös i trädgården. Men vad gör man när luftelledningen till huset ska grävas ner? Man får trösta sig med att det bara är singel och inte, gud förbjude, växter som tuggas ner av monstret. Och så förstås tanken på att vi aldrig mer kommer att vara sista hushållet i byn som får strömmen tillbaka när någon vildsinnt Gudrun eller Per virvlat förbi.

Ny, rostig trädgårdsdekoration? Nja, inte den här gången. Men skulle monstret glömma sin skopa, hittar vi säkert någon plats för den... Här i sällskap av Hosta 'Halcyon' och Rhododendron 'Cunninghams White'.

Men det är klart - grävarmonster har sina fördelar också! Här har det trollat bort grässvålen utmed en av gångarna och snart, om bara vädergudarna och arbetslusten står oss bi, kommer det att porla en liten bäck i sluttningen.

Finliret vågade vi förstås inte lämna till något monster på larvfötter. Det fick de tvåbenta ta hand om... Grannen och förste grävardrängen Oscar kämpar på tillsammans med Pelle. Jag? Jag höll ju i kameran. Jättetungt, jag lovar...

Här har monstret lagt ett ägg. Pelle hoppas att det kryper ut en liten grävmaskin lagom till jul.

Grekvädden, Knautia macedonica, frösår sig ohämmat och min tanke med små luftiga vinröda blommor elegant invävda bland rosorna runt buxbomshjärtat kom på skam. Istället blev det kvävda rosor och tynande lavendel under monstermassan, som visserligen är vacker - i lagom doser...

- Det är väl inte den där skrikiga illrosa? Frågar besökarna, när de tittar på min stora phlox-driva just innan den slagit ut. Och jag får erkänna lite skamset att jo, det är det. Jag vet inte vad hon heter, för hon kom till vår trädgård alldeles i början när lappar inte var så viktigt, men jag älskar henne ändå - mitt illrosa phloxmonster.

Här har vi djävulen själv - smällspirean 'Diablo' med köttiga fröställningar.

Det blir inte alltid som man tänkt sig... Rabatten i rosa och cerise fick helt oväntat en orange kompis. Rönnen brukar inte hänga på det här viset, men årets rönnbärsexplosion har förvandlat den till en pendula-form.

Det här monstret håller på att växa ur krukan. Kannan som höll sig på beskedlig höjd hela förra sommaren, verkar ha fått tillväxthormoner i år... Eller så är det hästgödseln jag bottnade krukan med, när planteringsjorden höll på att ta slut.

Nå'n som ser rosen? Nähä. Men jag klandrar er inte. "Klättrande" nävan 'Rozanne' har tagit över hela showen medan vita rosen 'Schneezwerg' kämpar för att hålla näsan över vattenytan. Tanken var att nävan skulle skyla de tråkiga kala nedre delarna av rosen - och det gör den ju med besked!

Ringdans á la rödbetsmonster. Det var länge sedan ordet "primör" hade något med verkligheten att göra i den här grönsaksbädden...

Monstermyntorna har nästa gömt grodprinsen för världen - och vad värre är - för alla pusskandidater. Visst ser han lite uppgiven ut, stackaren?

Inget annat att göra än att ta fram saxen! För vem vill ha en ledsen groda i trädgården?

Må så gott!

Ester