onsdag 28 april 2010

Ingen panik... Alla på en gång!

Det är bråttom nu! Växterna pressar nymornade skott genom jordskorpan och det finns ingen hejd på växtkraften. Rosenrotens bulliga rosatonade knoppar trängs som fyndgalna kunder på en osedvanligt fördelaktig rea.
- Jag var först, flytta på dig! Hörredudu, den där kvadratcentimetern var nog allt min, den...
Överallt poppar det upp nya små lökar eller knölar och det händer massor bara på några dagar. Ibland vill jag dra i bromsen och konservera ögonblicket för att säkert hinna med att njuta.
Jag, som längtade så efter att sätta igång och jobba i trädgården, vet plötsligt inte var jag ska börja. Som åsnan mellan hötapparna står jag där och vet inte om jag ska dela perenner eller klippa ner fjolårets, köra ut gödsel eller ge mig på grönsakslandet eller...
Det finns arbetsuppgifter i det oändliga och det vill till att begränsa målen för att man inte ska känna sig alldeles oduglig när dagen är slut.
Jag blev intervjuad en gång när vintern just höll på att övergå i vår. Då sa reportern att hon egentligen tyckte bäst om trädgården just då, när allting låg framför henne och alla drömmar fortfarande var realistiska. Och för att hon fortfarande hade kontroll.
Just nu förstår jag precis vad hon menade...
Ändå är det nog ganska nyttigt att tvingas släppa kontrollen en smula. Att inse att allt inte kommer att bli gjort och att det inte är hela världen.
Att det är viktigare att hinna lukta på tibasten, bedåras av blåsipporna och känna hjärtat slå kullerbyttor av trädgårdslycka.
Må så Gott!
Ester

Rabarbern vecklar ut skrynkliga blad mot solljuset.

Nunneörten 'Beth Evans' letar sig upp genom löven.

Julrosor utan namn...

...som är så här härliga på nära håll.

torsdag 15 april 2010

Grodperspektiv på mässan

Det var många grodor på trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i år.
Jo, jag vet. Det där skulle kunna tolkas på två sätt... Och visst - det fanns nog en och annan groda utan fyra ben i montrarna också, även om mycket var roligt och inspirerande. Men det tänkte jag låta passera här och istället fokusera på de små djuren.
Jag är nämligen väldigt förtjust i grodor, både levande och konstgjorda.
Att kalla det en ny trend vore förstås helt upp åt väggarna - grodorna hoppade in i våra trädgårdar för ganska länge sedan och det är snarare lite uppseendeväckande att de fortfarande är kvar.
Kanske beror det på ett visst bröllop, där en helt vanlig kille från Ockelbo ska förvandlas till prins senare i år. Och det är ju inte helt otänkbart att det kommer att vara någon form av kyss inblandad i det hela heller... Inte för att jag ser några likheter mellan den unge mannen och en groda, men sagan är söt - och grodorna lika så!
Så det är bara att lyda uppmaningen här nedanför...
Vilken groda pussar du?
Må så Gott!
Ester