...98 tjopp!...99 tjopp! 100...tjopp! 101... Splash!
Jag må vara en snäll flicka på dagarna, men när skymningen faller förvandlas jag till en blodtörstig Cruella De Vil med avlivning på agendan. Med saxen i högsta hugg drar jag ut i mörkret som den värsta gerillasoldat för att försvara mitt territorium och jag skyr inga medel i jakten på de bruna inkräktarna...102! 103...107 - attack!
I vanliga fall brukar jag ha stor respekt för allt levande, men gränsen går definitivt vid små, slemmiga, bruna äckel.
Mördarsniglar.
De hittade hit på hösten för två år sedan. Första året hittade vi kanske tio stycken. Andra sommaren tio eller tolv. I år är vi redan uppe i 112. Ganska symboliskt, med tanke på att det är nödnumret till SOS... Men den siffran håller säkert inte ens över kvällen. De spanska skogssniglarna är här för att stanna och det är bara att gilla läget.
Och det går ganska bra, än så länge. Visst äter de, men när de inte är fler klarar sig växtligheten undan med lite hål här och där. Jag bävar dock för nästa sommar, när sniglarna lär vara betydligt fler. För om jag lyckats hitta 112 stycken, kan jag ju bara gissa hur många jag INTE hittat, som lägger ägg, som blir sniglar, som lägger ägg...
En snigel kan få mellan 300 och 400 barn på en säsong.
Inge vidare odds för en saxbeväpnad gerillasoldat.
Men jag har bestämt mig för att inte hänga läpp. Utan se varje avklippt snigel som en seger för trädgården. Sniglarna går inte att utrota, men väl att hålla efter.
Och det finns fördelar också - det är numera helt ofarligt att ta emot växter från trädgårdar med sniglar. Det kan liksom inte bli värre...
Här kommer lite bilder av annat, betydligt mycket mindre äckligt, brunt som håller till i min trädgård just nu.
Må så Gott!
Ester
Irisen 'Vitas Fire' är inte det minsta äcklig...
...och det är inte kopparstarret, Carex buchananii, heller. Här är en planta som invaderats av blommande revsuga. Efter blomningen blir revsugan vackert melerad i cremevitt, aprikosrosa och brunt. Jag har köpt den namnlös på en växtmarknad för länge sedan.
Den rödbladiga töreln, Euphorbia, har jag heller inget namn på men den bidrar med brunröda färgklickar i rabatten. Jag brukar klippa mina som klot när de börjar blomma. Dels för att reducera antalet fröplantor och dels för att den gärna lägger sig när det regnar.
Revsugan Ajuga reptans 'Braunhertz' breder gärna ut sig, men det gör inget i den här rabatten. Där får de mjuka upp gränsen mellan planteringen och singelytan.
Brunnävan Geranium phaeum blommar i sällskap av Nepeta 'Six Hills Giant'.
Och Marit, den här är till dig...
...för jag kan ju inte låta bli att visa min gödselhög, när jag nu skriver om brunt..!
Fast den skulle passat ännu bättre i ett inlägg om guld.
