Dags att bekänna färg!

I går hittade jag ett STORT mirakel i min trädgård. Min frösådda svavelpion, Paeonia mlokosewitschii, tänker blomma för första gången!

Jag trodde knappt mina ögon utan fick gnugga en extra gång - men jodå, där var de. Två hårt knutna knoppar som lovar ögongodis inom en snar framtid.

Plantan sådde jag den 28 februari 2007. Inte för att jag kan påstå att jag har något bestående minne av just den dagen, men så står det i alla fall på etiketten. Fröerna kom från STA's välsignade frölista och hade legat i blöt över natten. Hur många de var från början har jag ingen aning om, men fyra grodde så småningom och har lyckats överleva vintrarna i krukor nedgrävda i köksträdgården. En av de fyra har jag planterat på friland och det är kanske det den tackar för nu, när den har bestämt sig för att blomma.

Nu går jag här och väntar på att den ska bekänna färg.

Frösådda växter gör ju som bekant lite som de vill... Så det är bara att inse att det vore en ren lyckträff om min pion skulle slå ut i den "rätta" svavelgula nyansen. Men hoppas kan man ju alltid!

Dessutom tycker jag väldigt mycket om rosa också.

Och så har jag ju tre till, som kanske blommar nästa vår och som kanske, kanske... Ja, ni vet.

Vill ni dregla över fantastiska utslagna pioner kan jag rekommendera Eva Robilds och Görgen Perssons ljuvliga bok "Pioner". Den brukar jag plocka ner från bokhyllan när vintern känns på tok för lång. Önskar bara att boken kunde dofta också!

Må så Gott!

Ester

Lägg ägg!

Det är något visst med ägg.

Formen är mjuk och rund - fast ändå inte alls rund, när man tänker efter. Inte som en boll i alla fall, utan just äggrund. Mera kraftigt rundad i ena änden och toppigare i den andra. Utan början och utan slut.

Hur som helst älskar jag den.

Formen smälter in så bra i trädgården och lovar att här kan det snart bli något mer, något nytt och spännande. Det är bara att vänta och se...

Kanske kommer känslan från min barndom på landet, där kycklingar och ankungar hörde till vårens ständiga mirakel och där ägghämtning var en del av vardagsbestyren.

Där mamma gjorde äggröra av äggula och socker till min bror och mig - och ryttarfrukost (äggröra med pressad apelsin i). Rena kaloribomben förklädd till C-vitamininjektion...

Här, i utkanten av byn där vi bor, får vi hålla oss till ägg av betong. Och det är inte fy skam det heller!

Glad Påsk på er!

Ester

Hönapöna får ett eget rede varje påsk och man kan riktigt se hur stolt hon är över sina ägg. Den här vintern har hon fått mycket stryk av snön och ett rejält hål i ryggen. Mycket sorgligt! Jag har stuckit några sticklingar i hålet och hoppas att de ska fylla ut så småningom.

Alla ägg är inte lika välkomna... Snigelägg som mycket väl kan vara av den bruna fula sorten hittar jag då och då när jag vårstädar trädgården. Ledsen för bildkvaliteten - den är verkligen usel... Men jag var lat och orkade inte byta objektiv.

Som äggulor lyser Crocus chrysanthus 'Gipsy Girl' med sina härliga ränder i brunrött.

Och här har vi äggröran i krokusform - Crocus x hybridus 'Cream Beauty'.

Om någon undrade vad jag ska göra under påskhelgen, så skingrar väl den här bilden alla funderingar?

Ett alldeles underbart traktorlass med torvblandad gödsel kom till min trädgård för några dagar sedan - och lyckan är fullständig...

Kärlek till er, alla generösa hästägare!