Ögongodis och droppar av blod

En skål gott och blandat - rosa sockervadd, lakritssvärta och så några droppar av blod mitt i allt sammans! Fuchsians blommor bjuder på en fascinerande rikedom av former och färger.

Häromdagen bestämde jag mig för att ta kameran till hjälp och dokumentera de fuchsior som blommade. Här är resultatet - så låt er väl smaka ur gotteskålen!

PS. Vill lägga in en liten brasklapp om sortnamnen... De flesta av plantorna är sticklingar som följt med mig hem inlindade i blött hushållspapper och nerknölade i första bästa plastpåse. I påsen har det även funnits en lapp med sortnamnet, också den ganska våt och och inte alltid helt läslig. Resten kan ni säkert räkna ut själva... DS.

A bowl full of sweets - pink sugarwadding, black liquorice and a few drops of blood on top of it! The flowers of the fuchsias offers fascinating varietys of form and colour.

The other day I decided to use my camera to document the fuchsias in bloom.

Here is the result - please do try some of the sweets from the bowl!

Den här lilla godingen heter 'Bernisser'. Massor av blommor!
This sweetheart is called 'Bernisser'. Lot's of flowers!

'Anita'

Extra allt! Men så heter hon förstås 'Dollar Princess' också.
More of everything! But then she is calld 'Dollar Princess', too.

Namnlös men elegant ändå.
Nameless yet elegant.

'Blue Eyes' är en av mina stamfuchsior.
'Blue Eyes' is one of my fuchsias om stem.

'Cotton Candy' ser ut som sockervadd - eller små ballerinor på tå. Fuchsia på stam.
'Cotton Candy' looks like sugarwadding - or tiny ballerinas on their toes.

'Beacon Rosa' är sobert elegant i all sin enkelhet - och mycket blomvillig.
'Beacon Pink' is soberly elegant in its simplicity - and very willing to flower.

Pampiga 'Winston Churchill'.

Magnificent 'Winston Churchill'.

'Day Star' blommar för första gången. Plantan överlever vintern i mitt frostfria garage med nöd och näppe varje år, men i år räckte orken till blommor också.
'Day Star flowers for the first time. The plant barely survives the swedish winter in my frostfree garage - but no more than that. This year the energy was enough to create some flowers too.

'Alwin' har bedårande röda rundade knoppar som slår ut i en medelstor rödvit fluffig blomma med vacker teckning. Den här är lite brun och borde inte visas offentligt, om det vore för att 'Alwin' är så underbar i vanliga fall! Han blommar på som en Duracellkanin...

'Alwin' has got adorable red, round buds developing in to middlesized red and white fluffy flowers with beautyful marks. This one is a little brownish and should'nt be shown in public, if 'Alwin' wasn't so wonderful in general.

Som en liten raket med eld i baken... Tyvärr utan namn.
Like a small rocket on fire... sadly whitout a name.

'Diadem' vräker ut sina rankor så långt att zinkhinkens höjd inte räcker till. Här har hon landat bland vintergrönans revor på marken.
'Diadem' throws its creepers so far away that the hight of the bucket is not enough. Here she has landed amongst the Vinca minor on the ground.

Fuchsiorna står på en singelyta vid norrgaveln av vårt hus. Här är 'Blue Eyes' på stam och 'Dollar Princess' närmast kameran.
The fuchsias are situated on a gravelarea by the north gabel of our house. Her are 'Blue Eyes' on a stem and 'Dollar Princess'.

En annan blomvillig herre - 'Cardinal Rouge'. Jag har en annan planta med namnet 'Cardinal', men eftersom både blommor och växtsätt är snarlika hos båda exemplaren, misstänker jag att det är fråga om ett namnfel. Vilket som är rätt vågar jag inte avgöra!
A flower-willing gentleman is 'Cardinal Rouge'.

Knopparna hos 'Cardinal Rouge' ser ut som riktiga droppar av blod.
The buds of 'Cardinal Rouge' looks like real drops of blood.

Namnlös.
Whithout a name.

'Blue Sails' växer på stam.
'Blue Sails' grows on a stem.

'Beacon Röd' är lätt och luftig.
'Beacon Red' is light and airy.

Vackra diviga 'Cliantha' växter också på stam.

The beautyful diva 'Cliantha' grows on a stem.

Namnlös, men vacker ändå.
Nameless, but pretty anyway.

'Nettala' har roliga små "kläppar". Blomman ser ut att virvla runt i en eldig latinsk dans, med kastanjetterna i högsta hugg.
'Nettala' has got funny little "tongues". The flower seems to swirl around in a fiery latin dance, with its castanets in the air.

Mera dans - 'Lambada'.
More dancing -'Lambada'.

Blomvilliga 'Paula Jane'. Plantan hette länge 'Paula Sane' enligt min namnlapp och fick mig att fundera över om det fanns någon 'Paula Insane' också... Hm. En dag såg jag en bild på nätet och insåg att S:et skulle vara ett J. Snopet, minst sagt.
Flower-willing 'Paula Jane'. Fore a long time the plant was called 'Paula Sane' om my nametag. It made me think about if there might bee a 'Paula Insane' too... Well, one day I saw my plant on the Internet, and realised that the S really should be un J.

Galet vacker är hon i alla fall, 'Paula Jane'.
Anyhow - Paula Jane i insanely beautyful.

Den här pastelliga skönheten har ingen skylt kvar hos mig, men jag tror att hon heter 'Loves Reward'.

This pastellish beauty has got no nametag left, but I think her name is 'Loves Reward'.

'Swing Tim'

... och sist men inte minst: 'Black Prince'.

Ni som fortfarande är med så här långt - tapperhetsmedaljen för sportsligt genomförande av fuchsiamaraton är er!
TACK för ert tålamod.

Nästa inlägg ska bli kort, det lovar jag. I alla fall kortare...

Ester

... and last, but not the least, 'Black Prince'.

And to You, who stil read along on this blog - the medal for sportsmanship in fuchsiamarathon is yours! You have really earned it - thank you for your patience!

The next text will bee short, I promise. Or at least shorter...

Ester

De gröna sakernas lov

En av pärlorna i vår trädgård är en grönsaksträdgård med fyra upphöjda bäddar i kvarter. Den ligger skyddad för vinden av två stödmurar i natursten, som fångar upp norrsluttningen och ger känslan av en "sunken garden". Här odlar jag för både öga och gom. I första hand väljer jag grönsaker som familjen äter och gärna i roliga färger. Morötter i gult och orange (men inte lila - de var inte goda och blev bara lila om nacken), gul och röd lök, purjolök, vitlök, sockerärtor, gula och lila bönor, potatis, gul blomkål, röd grönkål, rödbetor, och sallat är några exempel. Grönsakerna odlas i en fyraårig växtföljd där fyra grupper av växter flyttar runt varje år, för att minska risken för jordtrötthet och sjukdomar.

Runt bäddarna har jag planterat buxbomsplantor som ska bilda låga häckar. De har kommit lite olika långt, eftersom jag gör nya sticklingar av "häckklippet" från andra buxbomar. Det har tagit sin tid, men i sommar är det första gången det finns plantor runt alla fyra bäddarna och rundeln i mitten!

De upphöjda bäddarna stöttas av plåt som bockats av vår husplåtslagare Anders. (TACK!) Plåtarna är 30 cm höga, men ungefär hälften är ovan jord. I början var plåtarna blanka och silverfärgade, men det tog inte lång tid innan väder och vind gjort dem behagligt rostbruna.

Jorden i bäddarna är gammal bränd hästgödsel hämtad hos goda vänner i närheten. Den är nästan svart och får en trädgårdstok att börja dregla... Mmm... mylla!

I rundeln i mitten av grönsaksträdgården finns lite kryddväxter och ett fågelbad i cement som vi har gjutit.

Pumpen i fågelbadet är täckt med stenar från olika strandbesök.






Sockerärtorna klättrar på ett gammalt järnstaket. Staketbitarna flyttar med ärtväxterna i växtföljden. Enda nackdelen är att de är lite för låga. Jag väljer alltid de lägsta namnsorterna av ärtor, som bara ska bli mellan 75 cm och en meter, men det verkar inte som om ärterna har hört talas om de måtten... Eller så har fröföretagen inte hört talas om hästgödsel!

Röd grönkål och blomkål kivas om utrymmet.

Just nu äter vi blomkål i tid och otid. Alla huvuden av 'Cheddar Cheese' blev klara samtidigt och det är bara att erkänna att vi inte hunnit äta i kapp, även om blomkål är en höjdare att dippa. Några kålhuvuden har blivit bruna i regnet.

Röd grönkål odlar vi mest för att den är vacker.

Myntorna har fått husarrest i gamla storkökskonservburkar, eftersom jag tröttnat på den saliga röran av sorter som de lyckades åstadkomma på friland. Jag provade först att odla i plastkrukor nergrävda i jorden, men de rymningsbenägna rackarna smet över kanten så fort jag vände ryggen till. Det här verkar fungera bättre, men det återstår att se hur det går med härdigheten i vinter.

Trots växtföljden klarar sig potatisen inte från bladmögel. Så här såg potatisbädden ut när vi kom hem från semestern.

Det var inget annat att göra än att bränna blasten och gräva upp knölarna. Förra året tog jag bara bort blasten och grävde upp stånd för stånd när jag behövde potatis, men då var jag hemma när sjukan slog till och kunde ta bort blasten innan angreppet hann gå för långt. Den här gången vågade jag inte chansa.

Det blev en liten hög med knölar trots allt - om än inte så stora. Den här sorten heter något på M - Marnie eller Marine eller Marie - eller något annat som jag har glömt...

Nästa år ska jag prova en annan, resistent sort. Någon som har något bra förslag..?