Efter en vinter med massor av snö ända sedan i november, är det svårt att tro att det existerar någon annan årstid än istid.
Men så plötsligt en dag bara händer det!
Man öppnar ytterdörren och möts av solen, så där ljuvligt leende som den bara är på våren. Fräknarna vädrar morgonluft och håret rufsas av en vind som inte längre är iskall. Och med ens vet man att nu är det vår. Den går inte att stoppa längre! Vintern må komma med små illvilliga, desperata bakslag, men innerst inne har den gett upp.
I trädgården har flera rabatter och en del av gräsmattan kommit fram och för varje dag som går drar sig snötäcket allt längre ut i periferin. Kvar står vårens allra modigaste krabater – snödroppar, vintergäck, snöklockor, krokus och julrosknoppar. Jag kryper omkring på alla fyra med kameran i högsta hugg för att föreviga det ena undret efter det andra. Njuter av varje minut, lika överväldigad över den där känslan som jag blir varje år – känslan av att ”just det, det är ju SÅ HÄR det ska vara”.
Må så Vårgott allihopa!
Ester