onsdag 27 april 2011

Dags att bekänna färg!

I går hittade jag ett STORT mirakel i min trädgård. Min frösådda svavelpion, Paeonia mlokosewitschii, tänker blomma för första gången!
Jag trodde knappt mina ögon utan fick gnugga en extra gång - men jodå, där var de. Två hårt knutna knoppar som lovar ögongodis inom en snar framtid.
Plantan sådde jag den 28 februari 2007. Inte för att jag kan påstå att jag har något bestående minne av just den dagen, men så står det i alla fall på etiketten. Fröerna kom från STA's välsignade frölista och hade legat i blöt över natten. Hur många de var från början har jag ingen aning om, men fyra grodde så småningom och har lyckats överleva vintrarna i krukor nedgrävda i köksträdgården. En av de fyra har jag planterat på friland och det är kanske det den tackar för nu, när den har bestämt sig för att blomma.
Nu går jag här och väntar på att den ska bekänna färg.
Frösådda växter gör ju som bekant lite som de vill... Så det är bara att inse att det vore en ren lyckträff om min pion skulle slå ut i den "rätta" svavelgula nyansen. Men hoppas kan man ju alltid!
Dessutom tycker jag väldigt mycket om rosa också.
Och så har jag ju tre till, som kanske blommar nästa vår och som kanske, kanske... Ja, ni vet.

Vill ni dregla över fantastiska utslagna pioner kan jag rekommendera Eva Robilds och Görgen Perssons ljuvliga bok "Pioner". Den brukar jag plocka ner från bokhyllan när vintern känns på tok för lång. Önskar bara att boken kunde dofta också!

Må så Gott!
Ester

onsdag 20 april 2011

Lägg ägg!

Det är något visst med ägg.
Formen är mjuk och rund - fast ändå inte alls rund, när man tänker efter. Inte som en boll i alla fall, utan just äggrund. Mera kraftigt rundad i ena änden och toppigare i den andra. Utan början och utan slut.
Hur som helst älskar jag den.
Formen smälter in så bra i trädgården och lovar att här kan det snart bli något mer, något nytt och spännande. Det är bara att vänta och se...
Kanske kommer känslan från min barndom på landet, där kycklingar och ankungar hörde till vårens ständiga mirakel och där ägghämtning var en del av vardagsbestyren.
Där mamma gjorde äggröra av äggula och socker till min bror och mig - och ryttarfrukost (äggröra med pressad apelsin i). Rena kaloribomben förklädd till C-vitamininjektion...
Här, i utkanten av byn där vi bor, får vi hålla oss till ägg av betong. Och det är inte fy skam det heller!

Glad Påsk på er!
Ester

Hönapöna får ett eget rede varje påsk och man kan riktigt se hur stolt hon är över sina ägg. Den här vintern har hon fått mycket stryk av snön och ett rejält hål i ryggen. Mycket sorgligt! Jag har stuckit några sticklingar i hålet och hoppas att de ska fylla ut så småningom.

Alla ägg är inte lika välkomna... Snigelägg som mycket väl kan vara av den bruna fula sorten hittar jag då och då när jag vårstädar trädgården. Ledsen för bildkvaliteten - den är verkligen usel... Men jag var lat och orkade inte byta objektiv.

Som äggulor lyser Crocus chrysanthus 'Gipsy Girl' med sina härliga ränder i brunrött.

Och här har vi äggröran i krokusform - Crocus x hybridus 'Cream Beauty'.


Om någon undrade vad jag ska göra under påskhelgen, så skingrar väl den här bilden alla funderingar?
Ett alldeles underbart traktorlass med torvblandad gödsel kom till min trädgård för några dagar sedan - och lyckan är fullständig...
Kärlek till er, alla generösa hästägare!

onsdag 30 mars 2011

Plötsligt bara händer det

Efter en vinter med massor av snö ända sedan i november, är det svårt att tro att det existerar någon annan årstid än istid.

Men så plötsligt en dag bara händer det!

Man öppnar ytterdörren och möts av solen, så där ljuvligt leende som den bara är på våren. Fräknarna vädrar morgonluft och håret rufsas av en vind som inte längre är iskall. Och med ens vet man att nu är det vår. Den går inte att stoppa längre! Vintern må komma med små illvilliga, desperata bakslag, men innerst inne har den gett upp.

I trädgården har flera rabatter och en del av gräsmattan kommit fram och för varje dag som går drar sig snötäcket allt längre ut i periferin. Kvar står vårens allra modigaste krabater – snödroppar, vintergäck, snöklockor, krokus och julrosknoppar. Jag kryper omkring på alla fyra med kameran i högsta hugg för att föreviga det ena undret efter det andra. Njuter av varje minut, lika överväldigad över den där känslan som jag blir varje år – känslan av att ”just det, det är ju SÅ HÄR det ska vara”.

Må så Vårgott allihopa!

Ester


Slanka krokusprinsessor har gjort sitt utbrytartrick och tagit sig ut genom lövtäcket...

...medan discodrottningarna Vinter och Gäck skakar loss en bit bort.

Lite mer blyga är julrosknopparna när de kikar upp ur jorden.

Snöklockor på väg upp.

Fortfarande ligger en del snö kvar, men det tar på den för varje dag som går. Jippie!

torsdag 24 februari 2011

Återfall i fröträsket...


I lördags kunde jag inte hålla fingrarna i styr längre, utan gav efter för vårlängtan och stoppade en del av mina fröer i jorden. Jag, som hade lovat mig själv dyrt och heligt att det INTE skulle bli så många frösådder i år, fann mig plötsligt stående med jord upp över armbågarna, ett fåraktigt leende på läpparna och alldeles för många sålådor i fönsterkarmarna.

Nåja. Det stora löftesbrottet inträffade egentligen redan för flera veckor sedan, när jag surfade in på några fröfirmors hemsidor – bara för att kika lite…

Ni kan säkert tänka er resten. För vad händer när en inbiten frömissbrukare frestas med den ena förföriska bilden efter den andra? Den lille ”frödjävulen” kryper upp på axeln och börjar viska i örat: ”Jamen, det blir ju mycket billigare om du sår sommarblommorna själv i år…” eller ”Du kan ju köpa perenner, de är ju bara att ställa ut och se’n dröjer det JÄTTELÄNGE innan de ska skolas om…” och så klassikern ”Växthuset blir ju snart klart… då måste det ju finnas lite plantor där också…”.

Som alla missbrukare som får ett återfall, föll jag tungt. Mycket djupare ner i fröträsket än jag varit på länge. Det sa klick, klick-klick och klick i rasande takt, när den ena beställningen efter den andra åkte ner i varukorgen och några dagar senare sa det duns, duns-duns duns i brevlådan. Och eko-eko-eko-ko-ko-o-o…. på bankkontot.

Men lycklig var jag! Att få hem våren i ett litet brunt kuvert, det är inte dumt det… Och att äntligen få lite jord under naglarna var rent av himmelskt.

Nu har de första små pionjärerna kikat upp ur en av sålådorna. Ömtåliga plantor av den skira vita rosenskäran Cosmos bipinnatus ’Psyche White’ såg dagens ljus i går, efter att ha stretat sig upp genom jordlagret med nacken först. Och jag är så stolt över mina förstfödda!

Hur jag, som sått alldeles för tidigt, ska få dem att växa lagom fort och inte bli till rangliga monster innan det är dags för utplantering i juni – det är en helt annan historia.

Må så Frögott allihopa!

Ester


Cosmos bipinnatus 'Psyche White' ser dagens ljus med nacken först och med mössan på. Jag brukar försöka pilla av frökapseln när jag har sprayat den med vatten. Ibland går det bra, ibland inte...



Vackra som fåglar, tycker jag...

När en frömissbrukare faller, faller hon tungt...

Lite fröporr för den som inte kan hålla sig!
Ulla Hasselmarks härliga "Fröbok" har jag läst om flera gånger - och nu är det nog dags igen. I alla fall borde jag läsa på så-tiderna lite bättre...

fredag 21 januari 2011

Men vad skulle det här vara bra för?

Men Matte!!! Vad skulle det vara bra för, att plantera en monsterros i trädgårdens bästa klätterträd!?!
Och en honungsros, till på köpet?
Jamen, den STICKS! Och jag kommer inte NER!
Nej, är man katt och heter Gustav förstår man nog inte vitsen med att låta en klängros ta över ett träd på det här viset. Och visst - så här års ser det faktiskt mest ut som ett jättelikt skatbo, det får jag ju hålla med om...

...men när sommaren kommer, under den där magiska veckan i juli, när humlorna blir skvatt galna och jag funderar över att sova ute under rosen bara för att få somna till alla de ljuvliga dofterna - då är det annorlunda!
Till och med för en katt.
(Och han kom ner, sent om sider, kan jag meddela alla orolig läsare...)
Må så Gott!
Ester

måndag 17 januari 2011

Sydländsk skönhet på visit

Heuchera 'Southern Comfort'

Runt vårt gula hus har jag planterat växter i gult, koppar och aprikosrosa - och så förstås en del rödbladigt. Kärleksörten 'Matrona', alunroten 'Palace Purple' och kopparstarr hör till stomväxterna. Men i höstas inhandlades också några nya sorter av alunrot. Jag hade länge sneglat på vackra 'Marmelade' och när den fanns på STA's växtmarknad slog jag till, även om jag hört att det är svårt att få den att trivas i min zon och i min jord. Det var bara det att några försäljningsstånd längre bort såldes en annan skönhet - 'Southern Comfort' - som såg nästan exakt likadan ut och som dessutom skulle vara betydligt mycket mer härdig.
Vilken skulle jag välja? Inte lätt alls.
Men - varför nöja sig med att ha ihjäl en växt? När man kan göra någon odlare glad och köpa två..? Sagt och gjort! De åkte med hem båda två och nu har jag insett att det är bäst att visa åtminstone den ena av dem här på bloggen - innan snön försvinner och jag upptäcker att de har lämnat in för gott...
Men visst är de läckra tillsammans i sin lite pudriga, dova färgskala, 'Southern Comfort', 'Matrona' och kopparstarret - så länge det varar?

Här är en annan sida av huset med kärleksört 'Matrona' alunrot 'Palace Purple' och kopparstarr, inbäddat i silvriga lammöron. Jag gillar lamöronen jättemycket, men brukar försöka klippa bort blommorna på de här som agerar kantväxt. De gånger jag inte hinner, ser rabatten väldigt rörig och felplanerad ut.
Många tycker att kopparstarr, Carex buchananii, ser visset och tråkigt ut. Men jag tycker att det bidrar med ett härligt, yvigt rufs och med en färg som sticker ut. Och jag bara älskar det! Kanske beror det på att det liknar mitt hår..? Hm. Har inte tänkt på det förut...

Här är gamla trotjänaren, alunroten 'Palace Purple', i en matta av lamöron. 'Palace Purple' tillhör inte de mest uppseendeväckande av alunrötterna, men jag gillar den skarpt. Den har funnits i min trädgård i tio år och växer vidare bara jag planterar om den ibland. Dessutom frösår den sig gärna så att man får fler plantor - och gillar man inte det, är det bara att klippa bort blomställningarna innan de fröar. Men de flesta av bebisarna blir lika mörka som mammorna, så hos mig får de gärna bli fler.
Må så Gott!
Ester

torsdag 13 januari 2011

Häng med till skattkammarön!

I maj för snart två år sedan tog vi äntligen i tu med en av skamfläckarna i vår trädgård - lekstugehörnet. Här stod en gul, ganska skabbig lekstuga på som ingen längre lekte i och runt om den växte massor av ogräs. Så vi bestämde oss för att skänka bort stugan till syskonbarnen, (som har en snickarkunnig far!) och göra något nytt av platsen.
Eftersom man måste gå över bäcken på en liten låg träbro för att komma dit, kom döttrarna på att trädgårdsdelen kunde heta Skattkammarön och det passade mig bra, eftersom jag tänkt plantera lime-gult och rödbladigt i rabatterna.
Hörnet vetter både mot gatan och granntomten och ramas in av en bokhäck som kommit lite olika långt i höjd. Här står också ett gammalt äppelträd som vi tror är sorten 'Filippa'. Det gjorde hela projektet lite mer komplicerat, eftersom vi blev tvungna att höja marknivån runt trädet. Att bara skotta upp jord runt stammen hade varit ett säkert sätt att ta död på stackars Filippa, som behöver syre utmed stammen för att inte barken ska ruttna. Istället gjorde vi en "tub" av markduk som vi fyllde med stenar närmast stammen. Sedan fyllde vi på med jord runt om. Och än så länge fungerar det bra!
Med ett gäng storgatsten och en hög singel formade vi en gång med en rundel i mitten. Det blev också en plats för en bänk under äppelträdet och några upp-och-nervända dansk-sjöstensplattor i gången. Det senaste är vi inte riktigt nöjda med. Det blev lite rörigt med så stora plattor i den smala gången, så i år funderar vi på att kapa av dem så att det blir bättre proportioner.
Fortfarande fattas både en del växter och den gjutna bänken finns bara som en idé i mitt huvud. Dessutom vill jag plantera en rödbladig bokhäck runt det lilla trädgårdsrummet, eftersom jag tycker att det supersnyggt med dubbla häckar. Tanken är att den inre häcken ska vara lägre, men tillräckligt hög för att man inte ska kunna se över den när man sitter på bänken.
Än så länge har jag varit för snål för att köpa plantor till häcken. Istället har jag försökt ta sticklingar, men utan större framgång. Jag har också funderat på att så, men har inte fått tag på fröer ännu. Det är ju också ett vågspel när det gäller färgen. Så jag får väl knalla iväg till plantskolan och bita i det sura äpplet...
Må så Gott!
Ester


Hej då lekstugan!

I september 2009 var det dags för plantering.

Förra sommaren hade det börjat växa till sig på Skattkammarön. Gulbladig plister, en gul Allium som jag har sått och det gula gräset Milium effusum 'Aureum'. Plistern växte så bra att jag flyttade den till mittrundeln i stället, tillsammans med Alliumen och...

...då blev det plats för några fynd från STA's växtmarknad - klockvippan x Heucherella 'Alabama Sunrise' och en Saxifraga stolinifera som förmodligen inte kommer att överleva i vårt klimat, men jag kunde inte låta bli att testa. Snygg var den i alla fall...

På Skattkammarön växer också gulbrokiga plistern 'Anne Green' och gulbladiga tremastarblomman 'Sweet Kate'.

En annan favorit är dagliljan 'Chicago Royal Robe' som blommade tokmycket förra sommaren.