101 bruna små äckel

...98 tjopp!...99 tjopp! 100...tjopp! 101... Splash!

Jag må vara en snäll flicka på dagarna, men när skymningen faller förvandlas jag till en blodtörstig Cruella De Vil med avlivning på agendan. Med saxen i högsta hugg drar jag ut i mörkret som den värsta gerillasoldat för att försvara mitt territorium och jag skyr inga medel i jakten på de bruna inkräktarna...102! 103...107 - attack!

I vanliga fall brukar jag ha stor respekt för allt levande, men gränsen går definitivt vid små, slemmiga, bruna äckel.

Mördarsniglar.

De hittade hit på hösten för två år sedan. Första året hittade vi kanske tio stycken. Andra sommaren tio eller tolv. I år är vi redan uppe i 112. Ganska symboliskt, med tanke på att det är nödnumret till SOS... Men den siffran håller säkert inte ens över kvällen. De spanska skogssniglarna är här för att stanna och det är bara att gilla läget.

Och det går ganska bra, än så länge. Visst äter de, men när de inte är fler klarar sig växtligheten undan med lite hål här och där. Jag bävar dock för nästa sommar, när sniglarna lär vara betydligt fler. För om jag lyckats hitta 112 stycken, kan jag ju bara gissa hur många jag INTE hittat, som lägger ägg, som blir sniglar, som lägger ägg...

En snigel kan få mellan 300 och 400 barn på en säsong.

Inge vidare odds för en saxbeväpnad gerillasoldat.

Men jag har bestämt mig för att inte hänga läpp. Utan se varje avklippt snigel som en seger för trädgården. Sniglarna går inte att utrota, men väl att hålla efter.

Och det finns fördelar också - det är numera helt ofarligt att ta emot växter från trädgårdar med sniglar. Det kan liksom inte bli värre...

Här kommer lite bilder av annat, betydligt mycket mindre äckligt, brunt som håller till i min trädgård just nu.

Må så Gott!

Ester

Irisen 'Vitas Fire' är inte det minsta äcklig...

...och det är inte kopparstarret, Carex buchananii, heller. Här är en planta som invaderats av blommande revsuga. Efter blomningen blir revsugan vackert melerad i cremevitt, aprikosrosa och brunt. Jag har köpt den namnlös på en växtmarknad för länge sedan.

Den rödbladiga töreln, Euphorbia, har jag heller inget namn på men den bidrar med brunröda färgklickar i rabatten. Jag brukar klippa mina som klot när de börjar blomma. Dels för att reducera antalet fröplantor och dels för att den gärna lägger sig när det regnar.

Revsugan Ajuga reptans 'Braunhertz' breder gärna ut sig, men det gör inget i den här rabatten. Där får de mjuka upp gränsen mellan planteringen och singelytan.

Brunnävan Geranium phaeum blommar i sällskap av Nepeta 'Six Hills Giant'.

Och Marit, den här är till dig...

...för jag kan ju inte låta bli att visa min gödselhög, när jag nu skriver om brunt..!

Fast den skulle passat ännu bättre i ett inlägg om guld.

Jag lever - i trädgården...

Ja - vad skriver man på bloggen efter flera veckors tystnad? Förlåt, kanske? Eller Hello, I'm still alive..!

Inte vet jag. Men lever gör jag i alla fall - i trädgården och inte framför datorn...

Visst har det varit mycket jobb ett tag. Men egentligen är det de långa, ljusa kvällarnas fel att ni blivit försmådda.

Kvällar som gjorda för ogräsattacker, snigeljakt och allmän tillhyfsning.

Skiner solen går skyffeljärnet varmt och regnar det, är det alltid något som behöver flyttas till en annan rabatt. För att inte tala om alla småttingar som ska skolas om och alla primadonnor som behöver bindas upp. Och gödsel som ska köras ut.

Minuter blir till timmar som tickar iväg i farlig fart. Och när ljuset obönhörligen tar slut tassar jag in i mitt tysta, sovande hus och rasar i säng, utmattad, jordig upp över öronen och lycklig som få.

Vem sätter sig vid datorn då?

Inte jag, i alla fall.

Det händer så otroligt mycket i trädgården just nu och jag vill inte missa en endaste liten blomma. Jag vill hinna sniffa på syrenerna och liljekonvaljerna, klappa på lammöronen, höra humlorna surra och fåglarna sjunga, njuta av alliumens lila fyrverkeri och känna att nu - nu är det sommar och trädgårdstid. På riktigt. Inte snart eller se'n, utan nu.

Men det finns hopp för mitt bloggande trots allt. I dag blev jag injagad innan mörkret föll. Inte av någon arg hund eller min hungriga familj, utan av knotten. Och där har jag mött mina övermän, så små de är.

Må så Gott!

Ester

Det börjar växa i grönsaksträdgården, även om våren varit osedvanligt kall och bönorna dukade under i första sådden.

I lime- och rödbladiga rabatten har Euphorbia griffithi 'Fireglowe' fått fnatt och rymt ur plastkrukan. Just nu gör den verkligen skäl för namnet!

Violer, aklejor och blåsvingel.

Maffiga Phlox divaricata 'Clouds of Perfume' både blommar och doftar sagolikt.

Det börjar fyllas på med växter i bäckrabatten.

...och om ni inte hör av mig på ett tag, så vet ni var jag är!

Min ljuva lilla punkare

Får jag lov att presentera en av mina tulpanfavoriter? Hon heter Tulipa 'Ancilla' (ur kaufmanniana-gruppen) och är en riktig tuffing. Trots rådjurens omilda behandling kommer hon tillbaka år efter år utan att knota, när många av hennes släktingar kastat in handduken för länge sedan.

Söt och vän, välsvarvad och färgstämd - så länge molnen regerar på himlen. Men skenet bedrar...

...för när solen tittar fram, förvandlas min ljuva lilla tulpanflicka till rufsig punkare helt utan kompromisser! De milda, rosa- och krämfärgade kronbladen öppnar sig och avslöjar ett inre av knalligt gult och rött som slår knock-out på betraktaren. Och får alla belackare av "blod-och-var"-färgkombinationen att baxna.

- Ja, glo bara, här är jag - och jag ber inte om ursäkt, säger hon, och stirrar en i vitögat utan att sänka blicken.

En tjej med attityd, helt enkelt.

Och jag älskar henne, just därför.

För uppkäftigheten, för den stolta nacken och för att hon saboterar färgschemat i min rabatt. Med 'Ancilla' i rabatten blir den visserligen aldrig perfekt, men å andra sidan heller aldrig tråkig och slätstruken...

Må så Gott!

Ester

Knalliga färger möter solen.

'Ancilla' kan växa på de mest underliga platser. Här har löken skickat ut blomman genom stenmuren. Hur löken hamnat där kan man fundera över - kanske en rest efter mössens vinterförråd?

Ingen panik... Alla på en gång!

Det är bråttom nu! Växterna pressar nymornade skott genom jordskorpan och det finns ingen hejd på växtkraften. Rosenrotens bulliga rosatonade knoppar trängs som fyndgalna kunder på en osedvanligt fördelaktig rea.

- Jag var först, flytta på dig! Hörredudu, den där kvadratcentimetern var nog allt min, den...

Överallt poppar det upp nya små lökar eller knölar och det händer massor bara på några dagar. Ibland vill jag dra i bromsen och konservera ögonblicket för att säkert hinna med att njuta.

Jag, som längtade så efter att sätta igång och jobba i trädgården, vet plötsligt inte var jag ska börja. Som åsnan mellan hötapparna står jag där och vet inte om jag ska dela perenner eller klippa ner fjolårets, köra ut gödsel eller ge mig på grönsakslandet eller...

Det finns arbetsuppgifter i det oändliga och det vill till att begränsa målen för att man inte ska känna sig alldeles oduglig när dagen är slut.

Jag blev intervjuad en gång när vintern just höll på att övergå i vår. Då sa reportern att hon egentligen tyckte bäst om trädgården just då, när allting låg framför henne och alla drömmar fortfarande var realistiska. Och för att hon fortfarande hade kontroll.

Just nu förstår jag precis vad hon menade...

Ändå är det nog ganska nyttigt att tvingas släppa kontrollen en smula. Att inse att allt inte kommer att bli gjort och att det inte är hela världen.

Att det är viktigare att hinna lukta på tibasten, bedåras av blåsipporna och känna hjärtat slå kullerbyttor av trädgårdslycka.

Må så Gott!

Ester

Rabarbern vecklar ut skrynkliga blad mot solljuset.

Nunneörten 'Beth Evans' letar sig upp genom löven.

Julrosor utan namn...

...som är så här härliga på nära håll.

Grodperspektiv på mässan

Det var många grodor på trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i år.

Jo, jag vet. Det där skulle kunna tolkas på två sätt... Och visst - det fanns nog en och annan groda utan fyra ben i montrarna också, även om mycket var roligt och inspirerande. Men det tänkte jag låta passera här och istället fokusera på de små djuren.

Jag är nämligen väldigt förtjust i grodor, både levande och konstgjorda.

Att kalla det en ny trend vore förstås helt upp åt väggarna - grodorna hoppade in i våra trädgårdar för ganska länge sedan och det är snarare lite uppseendeväckande att de fortfarande är kvar.

Kanske beror det på ett visst bröllop, där en helt vanlig kille från Ockelbo ska förvandlas till prins senare i år. Och det är ju inte helt otänkbart att det kommer att vara någon form av kyss inblandad i det hela heller... Inte för att jag ser några likheter mellan den unge mannen och en groda, men sagan är söt - och grodorna lika så!

Så det är bara att lyda uppmaningen här nedanför...

Vilken groda pussar du?

Må så Gott!

Ester

Mässdax!

Så var det dags för årets trädgårdshändelse! I morgon bär det av till huvudstaden i goda trädgårdsvänners lag. Det kommer att snackas en hel del under de många biltimmarna - trädgård, trädgård och åter trädgård... Härligt!

På fredag är det mässan som gäller hela dagen. Jag har bland annat tänkt gå på Annika och Evas föredrag på eftermiddagen. Någon annan som ska dit då, så kanske vi kan stråla samman på en liten bloggträff för oss om inte är där på lördagen?

Bilderna i det här inlägget är från en rabatt som kallas något så oromantiskt som "tillbyggesrabatten". Den går i lila, violett, rost och aprikosrosa och löper runt en del av huset och runt vår baksidesaltan. Bilderna är tagna under våren och halva sommaren. Mer bilder kommer en annan gång!

Må så Gott - hoppas vi ses!

Ester

'Queen of Night' tätt omslingrad av klematisen 'Tage Lundell'.

En av de få drottningar jag sett blomma - rådjuren vet däremot väldigt väl hur de smakar!

Här har Alliumen blommat över och står kvar med vackra fröbollar. Nävor och stäppsalvian 'Caradonna' står för färgen.

Mera 'Caradonna'!

...och lite till... och så rosen 'Leander' som doftar underbart.

Bondpermis och ogräslycka

Det ligger en oförsvarlig mängd bilder i min dator och väntar på lite ordning och reda. Och tyvärr, kära bilder, de som väntar på något gott får nog fortsätta vänta ett tag till... Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt var datorn avstängd och jag fann mig liggande på alla fyra i en av de få rabatter som blivit av med snötäcket.

Bondpermis, helt enkelt.

Men jag njöt av varenda sekund! Med sekatören i högsta hand gick jag loss på de vissna perennerna, trots att jag vet att det är alldeles för tidigt, men jag kunde bara inte låta bli. Ett och annat ogräs åkte med det också och det var så roligt!

Ska försöka komma ihåg den känslan i mitten på juni, när våtarven fullkomligt exploderat i hela trädgården... Ogräslyckan, alltså...

Som tur är tillhör jag inte dem som blir deppiga av vintern - jag tycker att det går ganska bra, även om jag vårlängtar som en galning. Men så kommer våren med en dag som den här och formligen sköljer över mig med den där känslan av att "just det, det är ju så här det ska vara..."

Nu är vi där, hör ni, där vi ska vara!

I rabatten vid huset sträckte de här nymornade vännerna på sig. Det är helt otroligt att det låg drivor av snö här för bara några dagar sedan. Men oktoberstormhatten, Aconitum carmichaelii, verkar ha bråttom i år.

The only way is up! Med böjda nackar pressar sig en av mina frösådda julrosor upp genom jordskorpan. Här har den ännu kvar bladen, men dem brukar jag annars klippa bort på våren. De är ofta lite skabbiga efter vintern och kan bära med sig svampangrepp från förra året. Dessutom kommer det snart nya, fräscha blad igen.

Här har vi lite "odopad" krokus. Det verkar som om lökväxterna har fått glädjefnatt i den tjälfria jorden - jag har aldrig haft snödroppar i knopp, samtidigt som krokusen blommar.

Men det är inget jag inte kan vänja mig vid!

Ooops! Vad har vi här? Det är ingen överdrift att det som göms i snö kommer fram i tö...

Så går det när man jobbar i trädgården in i det sista och bara ska vänta tills innehållet tinar, innan man kör in skottkärran. Hm. Inget att rekommendera...

Men ett maffigt riktmärke på hur mycket snö det legat i grönsaksträdgården är den allt, när man tänker på att den inte syntes alls för bara lite sedan.

Må så Gott!

Ester