Kommer ni ihåg att jag berättat om mina flyktingar? Ja, inte tvåbenta då, förstås, utan flyktingar i växtform...
För ungefär fyra år sedan blev min go'a trädgårdsvän Meryl tvungen att sälja sitt hus - och vad värre var - även sin trädgård. En plats hon vårdat och fyllt till bristningsgränsen med växter under många år som trädgårdsfantast, så ni kan ju tänka er hur sorgligt det var.
De nya husägarna var inte särskilt trädgårdsintresserade, så under senhösten 2008 satte vi igång projekt "gräv-mot-klockan" för att rädda vad som räddas kunde. Buskar, småträd, perenner och lökar åkte ur jorden i pannlampans sken och förflyttades hem till mig och till en annan av Meryls trädgårdsvänner.
Till två tillfälliga flyktingförläggningar, i väntan på permanent uppehållstillstånd någon annanstans.
Långtifrån allt har överlevt - men jag har blivit många odlingserfarenheter rikare. Bland annat har jag lärt mig att man inte kan kompensera en på tok för sen höstplantering av lökar, genom att plantera i sandfyllda lerkrukor. Det blir tjäle ändå och då dör de där små lökarna, om de inte hunnit rota sig.
Suck.
Det var lite deppigt där, ett tag, när vi våren efter grävde upp lerkruka efter lerkruka ur grönsakslandet - utan innehåll.
Men det gick förstås över och nu har Meryl ett nyinköpt hus och en tomt som är dubbelt så stor som min!
Gissa om hon är precis så glad som hon ser ut att vara på bilden här ovanför!
Så nu går flyttlasset igen för alla hennes växter.
Och jag är så glad för hennes skull!
En del växter har blivit stora och där det går stannar en liten bit kvar här hos mig, som minne. Samtidigt flyttar bitar av mina växter med till Meryls nya trädgård.
För delad glädje, den är verkligen dubbel.
Må så Flyttgott!
Ester
Änglalik julros i änglapåse. I sprängfyllt baksäte...
Det gick in ett och annat i bagageutrymmet också... Och det lär bli fler flyttlass!
Det blir fullt sjå i nya trädgården förstår jag :D
SvaraRadera/Marit
Det var litt av et flyttelass! Ønsker dem lykke til i ny hage!
SvaraRaderaVad bra att det finns fristäder för flyktingar! Och hälsa Meryl från mig!
SvaraRaderaJag förstår hennes lycka att få tillbaka sina flyktingar.Tänk så underbara trädgårdsvänner är, jag fick ju uppleva samma då jag blev tvungen att lämna min gamla trädgård, en vän som lånade mig en bit av hennes äng för att plantera det jag hann rädda..allt överlevde inte men en del så jag kunde start om.
SvaraRaderaHa en underbar dag!!
Du är en sann vän du!
SvaraRaderaDet svåra med att flytta är inte att få med sig sina älsklingar, det svåra är när dom som köpt ens hus vill ha allt kvar - och ritning på alla rabatter! Som tur var hade jag krukat en del INNAN visningen, men jag fick lämna massor av fina växter. Så trösta din väninna med att hon har det väldans bra och så hoppas jag att växterna hon flyttat tar sig!!
SvaraRaderaVad härligt att kunna behålla lite av sina växterna trots att man "är emellan trädgård". Ibland tycker min man att vi ska leta efter större hus, men jag kan verkligen inte tänka mig att lämna min trädgård. Men ibland bjuder ju livet på vändningar som gör att man måste flytta. Om det händer mig hoppas jag att många av mina växter får bo på flyktingförläggning någonstans.
SvaraRaderaMå gott!
Vad glad hon ska vara som har dig som vän! Det var fint gjort!
SvaraRaderaHoppas hennes nya trädgård kommer i form snabbt och att alla flyttade växter trivs efter flyttandet.
/Lillianna