En påse smågodis från Skåne

Sent i går kväll kom grannen över med en efterlängtad brun papperspåse med smågodis från Skåne. Det var inte vilka praliner som helst - utan ljuvligt rasslande blodboksfrön!

Ni som hängt med ett tag kommer kanske ihåg mina drömmar om en blodbokshäck runt den del av trädgården som vi kallar Skattkammarön. Jag är barnsligt förtjust i dubbla häckar och har tänkt plantera en sådan i ett hörn av trädgården som ramas in av den befintliga bokhäcken, just där Skattkammarön ligger. Häcken ska vara dubbel i den bakre vinkeln, för att sedan göra en "solotripp" så att Skattkammarön blir till ett eget rum.

Det är bara ett litet krux.

Häckplantor av blodbok kostar pengar. Betydligt mer pengar än vanlig bok.

Så vad gör man, när man är en småsnål halvfattig liten västgöte och behöver sådär en 60 plantor på studs?

Man tar sticklingar på den enda blodboken som finns i trädgården.

Man klipper, skär, river av blad, sticker i sticklingsbrätt, gömmer dem i halvskuggan bakom kaprifolen, vattnar noga och väntar. Och konstaterar att det inte gick något vidare. Så klipper man igen, provar att såra barken på de arma små liven innan man sticker dem - bara för att inse att det inte heller fungerade. Man sliter sitt hår, uttalar osande besvärjelser och vädjar desperat till tillväxtgudarna.

Men nä. Inte minsta tillstymmelse till rötter på pinneländena.

Jojo.

Det finns förmodligen en anledning till varför blodboksplantor är dyra...

Nu har åren gått, växtbäddarna på Skattkammarön har börjar fyllas av gul- och rödbladiga växter - men någon häck har inte planterats och den stackars blodboken som fått agera modermaterial börjar se minst sagt luggsliten ut.

Dags för plan B, säger den lille västgöten.

Plan B bor i Skåne och heter Ove och Birgit.

Två fantastiska människor, som hört talas om mina häckbekymmer genom mina lika fantastiska grannar, och som glatt erbjudit sig att plocka frön på en blodbok i byn där de bor.

I går var det som sagt dags för leverans och redan i dag har 400 frön omsorgsfullt stoppats i jorden. Ett och ett sitter de nu i brätten och väntar tålmodigt på våren.

Jag väntar också, fast inte särskilt tålmodigt.

För det här får faktiskt vara sista försöket. Om de inte behagar gro under nästa sommar, tänker jag råna spargrisen och åka raka vägen till plantskolan.

Med eller utan den lille västgöten.

Må så Gott!

Ester

Ett och ett sitter blodbokfröna i brätten som små kantiga tulpanlökar. Det är 40 celler i ett brätt och det blev tio stycken...

(Jag har så klart tryckt ner fröna i jorden och täckt över dem med mer jord efteråt.)

Jag har inte särskilt många roliga bilder på Skattkammarön, men den här får duga. Blodbokshäcken ska möta bron på båda sidor och rama in rummet, så att man inte ser ut när man sitter ner där inne under äppelträdet. Jag tror att det blir fint - om det bara blir av någon gång...

Håll tummarna för att eventuella möss och rötsvampar hittar annat att äta den här vintern, än 400 små frön i min trädgård! ;0)