torsdag 12 november 2009

Med klövarna i syltburken...

Who??? Me..?!! Ätit något..?? Inte vad jag kan påminna mig om...

Sa du purpurkål..? Hm... Måste tänka efter...

Du menar de där mörka bladen som stod och skräpade i grönsaksträdgården..?

Borta, säger du..? Och rådjursspår överallt..? Ehhh...
Skulle du HA kålen till något? Kokat den i spadet till den rimmade läggen..?
Jamen, det kunde du väl sagt, då... Typ.
Arg..? Bara förnamnet? Har du ingen humor...
Rådjursstek..!?! Nä, vet du vad, nu sticker jag!

9 kommentarer:

  1. Ah, vad less man kan bli på vilddjuren som käkar upp och förstör hos en... :(

    SvaraRadera
  2. Haha, underbart inlägg. Det hjälper inte hur vackra rådjur än är...man blir lika uppgiven/arg/ledsen varje gång dom utnyttjar ens trädgård som restaurang.

    SvaraRadera
  3. Hej Ester,
    jag lider med dig. Hoppas de inte hittar hit i vinter :)))
    Karin

    SvaraRadera
  4. Usch vad tråkigt med dessa söta, gulliga rådjur. Snygg färg på kålen!
    Hos oss på landet har älgen tagit halva äppelträdet och dessutom haft fräckheten att ta siesta i trädgården. Troligen för att vi inte klippt gräset. det var långt och inbjudande.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  5. Vilken perfekt bild på rådjuret med klövarna i syltburken, hon/han ser verkligen påkommen ut:D
    "Mina" rådjur glor mest avmätt (med betoning på mätt) på mig och mina meningslösa försök att driva dem på flykten. Mest som: "Ja, ja fäkta på och lev om du, we will be back.
    Och så lunkar de iväg i sakta mak:S
    Hursomhelst, ursnygg f.d. purpurkål också.
    Senhöstliga hälsningar,
    Utblickaren

    SvaraRadera
  6. Kan man bli tokig eller!
    Hos mig åt de alla julrosor ett år och det säger alla att de inte äter!
    Fats handen på hjärtat så finns det värre saker här i livet.
    Ha en skön helg
    Annika

    SvaraRadera
  7. Såna är de, de där vilda djuren. Samtidigt hade vi inte velat vara utan dem heller. Håller med Annika, det finns värre saker. Men du skriver roligt! Ha det bra!

    SvaraRadera
  8. Tack för värmande bilder i vintermörkret (trots din förstående ilska).
    Kram Betty !

    SvaraRadera
  9. Hallå Ester, vilken liten rackare med stor aptit! Stackars dig.

    Marit

    SvaraRadera