Håll i er, skåningar - vi har dopat våren!

Nä. Jag trodde inte heller mina ögon när jag kom hem i dag. Men efter att ha gnuggat ögonen ett par gånger, dragit på storstövlarna och pulsat genom knähög snö för en okulär besiktning på nära håll, var det bara att konstatera att vi har krokus i en rabatt! Trots snötäcket runt omkring. Men, tänker vän av ordning, hur hänger det ihop? Det finns ju ingen snö runt krokusen?

Och ni har så rätt! Krokusen tittar upp ur ett snöfritt lager av granris och den som tittar noga ser att det lyser lite misstänkt under hela härligheten...

...så det är bara att erkänna.

Vi har dopat våren!

Under den snöfria granrisringen ligger en ljusslang och alstrar värme. Tanken var att det skulle lysa så där lite lagom magiskt genom granristäcket i rabatten runt vår lilla damm. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig och jag bestämde mig för att ta bort slangen.

Så kom första snön, andra snön - och efter etthundrafemtiofjärde snön var det inte längre någon som kunde hitta ljusslangen. Eller få upp den, för den delen.

Så där har den legat och gjort Vattenfall rysligt rikt och oss lika fattiga...

Men vad gör det i dag, när alla elräkningsslantarna har köpt oss lite för tidig vår?

Och mycket, mycket trädgårdslycka!

Så här ser det ut i rabatten lite längre fram, när flocktulpanen Tulipa tarda lyser med sina bedårande enkla, gula blommor. De växter mitt i en sprängfylld plantering av funkia, så det är ett smärre underverk att lökarna lyckas ta sig upp genom det pansartjocka rotsystemet varje vår. För den spetsiga spaden lyckas definitivt inte ta sig ner...

Jag hittar tyvärr ingen bra bild av rabatten i sommarskrud. Då ser den ut som en stor lagerkrans. Här har den fått första frostknäppen och kastat in handduken.

Så här vackra höstfärger fick funkiorna ett år. Jag älskar dem i det här stadiet, innan de blir slemmiga och trista.

...och hör ni! Våren går framåt här i Västergötland också, även utan doping!

För bara några dagar sedan var Hönapöna helt försvunnen i snödrivan. I går kom huvudet fram - och i dag syns både ryggen och magen.

Snösmältning är det vackraste ord min mamma vet.

Efter den här vintern är jag beredd att hålla med!

Må så takdropp, allihop!

Ester

Buxbom och ett brustet hjärta

Den här vintern har gått hårt åt det vedartade i min trädgård. Flera gånger har jag varit ute och skakat av nedtyngda grenar på buskar, häckar och klippta figurer, men efter ett tag nådde snön så högt, att det inte gick. Mina formklippta vänner syntes helt enkelt inte längre.

Det var bara att ha is i magen och vänta på snösmältningen.

Här om dagen kom den äntligen! Med plusgrader på dagarna och en sol som visste var den tog, reducerades snötäcket ordentligt - och jag jublade!

Tills jag såg mitt hjärta. Mitt älskade, bulliga buxbomshjärta hade brustit av tyngden från snömassorna.

Stora hål gapade i bladverket och det såg helt enkelt eländigt ut. Grenarna hade frusit fast i snön och sedan dragits med neråt när snötäcket sjunkit undan.

Nu var goda råd dyra! Skaren vägrade släppa taget om grenarna och inte förrän maken kom med vassa grävspaden, lossade de från sin förtöjning i skaren.

Några kvistar var redan ohjälpligt förstörda, men som tur var inte alla. Nu håller jag tummarna för att de grenar som klarat sig ska hitta tillbaka till sin ursprungliga plats så att "hålen" täpps igen, när plantan tinar.

Kanske kommer det en ny vår trots allt - även för brustna hjärtan?

Må så Gott!

Ester

Så här ser hjärtat ut på sommaren, när rabattrosorna blommar runt omkring.

Här är en annan favorit och jag kallar henne för Hönapöna. Från början skulle hon ha blivit ett klot, men så gick hon i närkamp med en snöhög den första vintern, och såg mer ut som en höna när våren kom. Så varför spjärna emot, när hon själv var så tydlig med vad hon ville bli?

Kanske är det dags för en ny omformning den här våren. Än så länge syns inte minsta spår efter Hönapöna under snön. Misstänker att hon tagit sitt pick och pack och emigrerat till Skåne, där man länge haft god hand med gröna höns...

Det finns ganska många buxbomsklot i min trädgård, eftersom jag gillar den mjuka men ändå strikta formen tillsammans med andra växter. Här är kloten av sorten 'Polar' som är en av de mer härdiga. Jag tycker att den är svårare att formklippa än de "gamla vanliga" sorterna med något mindre blad.

Här har vi Hönapöna igen. Visst ser hon ut att vara stolt som en tupp över sina nylagda betongägg?

Här är fler ägg tillsammans med ett buxbomsklot "på gång". För sju, åtta år sedan hade jag turen att hitta ett helt flak med rotade buxbomsticklingar i Tyskland. Det har tagit lång tid, men nu börjar de ta form i trädgården.

Häckarna i köksträdgården är också av buxbom som jag dragit upp som sticklingar. Än så länge är häckarna ojämna, eftersom plantorna har olika åldrar, men jag drömmer om när de blir stora och stadiga och jämnt klippta allihop. Mums!

Just nu är det så mycket snö i grönsaksträdgården, att man inte ser var gångarna går.

Här är en buxbom som jag kallar för "hålet". Jag tycker att den är snygg tillsammans med vissna fröställningar. Bilden är tagen förra vintern, en dag när snön såg ut som florsocker.

Välkommen hem!

Visst är det ganska befriande att odla i krukor? Man kan ta ut svängarna lite mer och experimentera, väl medveten om att alltsammans ändå ska bytas ut inom en snar framtid... Det som inte blev bra förpassas raskt till glömskans kvarter - medan det som lyckades får bilda stomme i tankearbetet med nästa årstids kruka.

Det här är min entrékruka (eller en av dem...) som jag planterar med årstidens mumma. Själva krukan fick jag av kusin A-C i Skåne och jag har älskat den högt sedan dess. Kanske är det inte högsta mode med en terracottafärgad kruka med snirkligt mönster, men jag tycker om hur den framhäver växterna och samarbetar med den milda gula färgen på vårt hus.

Bilden ovan visar pencéer i dämpade aprikosrosa och lila toner tillsammans med ett kopparstarr med fjolårsgräs.

Häng med på en liten visning av några planteringar som fått mig att känna mig välkommen hem!

Pencéer i terracottafärger bildar underplantering till en bedårande liten hängsälg.

Här är en vårkruka med både perenner och ettåringar. Bollvivan och det gulrandiga gräset grävde jag upp ur rabatten, medan Campanulan, den limefärgade rabatteternellen och svarta violen 'Molly Sanderson' kom från plantskolan. Molly var från början en stor planta som jag delade i flera bitar.

Här är det höst och krukan är fylld av en liten vit aster, vitbrokig murgröna och en helt underbar vit bärljung, som tyvärr inte är härdig hos mig. De vita skyarna i bakgrunden är snötöreln 'Diamond Frost'.

Ängeln har jag fått av Carina och Ken på bloggen "Trädgårdsdrömmar". Välkomststenen har döttrarna målat.

Cerise cyklamen, rosa-röd perenn ljung och gulbladigt penningblad. Och så 'Filippa' förstås - äpplena, menar jag. Limeigt gulgröna och med lång hållbarhet om de får ligga ute utan frost.

... och har man inget annat vackert att sätta i krukan kan man alltid plantera en katt!

Må så Gott!

Ester

Jag gödslar med lik...

Jag gillar stallgödsel. Det har nog inte undgått någon läsare av den här bloggen… Stallgödsel som ger min usla trädgårdsjord en härligt mullig struktur och får plantorna att skjuta i höjden som gängliga tonåringar under sommarlovet.

Men jorden i rabatterna döljer också andra, mer makabra hemligheter.

Jag gödslar med lik – också.

Lugn, lugn. Det är inte så att det är förenat med livsfara att förlägga kvällspromenaden till trakterna kring min trädgård, bara för att någon planta visar upp en blekt gul nos och skriker efter mera näring. Invånarna i min lilla by går trots allt säkra – så länge de är tvåbenta, i alla fall.

Nej, jag talar om de fyrbenta offer som brukar ligga på vår dörrmatta så gott som varje morgon under de snöfria årstiderna. Luddiga, näpna små näbbmöss, mullvadar med finmejslade händer och en och annan mus/råtta av större modell.

Och så en eller två katter, belåtet sittandes bredvid som stoltheten personifierad.

- Titta matte, så duktig jag är! Jag har gjort min plikt som familjens jägare och nedlagt ett byte vid din dörr. Och om du sätter in en kattlucka kan jag leverera det direkt till sängen, så att du ser fångsten direkt när du vaknar. Så slipper du vänta ända tills du halvt medvetslös stapplar ut till brevlådan… Vore inte det en förbättring, jag menar, de är ju ändå bäst medan de fortfarande är lite varma..?

Hm. Skulle inte tro det. Kattlucka – no way.

Istället suckar jag lite sorgset, letar reda på en planteringsspade och tar med det lilla offret på en stilla färd mot den sista vilan under en rosenbuske. Jag tröstar mig med att den stackaren kunde fått en betydligt mer obehaglig viloplats än under ’Minette’, ’Rose de Rescht’ eller under himmelska blekrosa ’Celestial’.

Eller för att citera Anne på Grönkulla, när en mus dränkt sig i såsen till puddingen:

- När man tänker på det, är det ett ganska romantiskt slut – för en mus.

Må så Gott!

Ester

Sommar i vita rabatten

När sommaren kommer till vita rabatten förvandlas den ganska platta planteringen till en grönskande djungel. Perennerna skjuter i höjden och bildar "mur" mot uppfarten till huset och plötsligt känns grönytan under vår stora ek som ett eget rum.

Här svävar högresta liljeblommande tulpanen 'White Triumphater' över grönskan i juni. Jag skulle gärna ha fler vita 'fjärilar', men det verkar som om sorten försvunnit ur handeln. Eftersom den blommar så sent, slipper den oftast undan illvilliga rådjursattacker. I månadsskiftet maj-juni brukar de ha hittat annat att festa på. I bästa fall i skogen...

I juli blommar de vita namnlösa liljorna runt "buxbomshålet". Till vänster i framkant skymtar den lilla och rent vitblommande funkian 'Snowflakes' och framför rabatten står vita krukor med snötörel, Euphorbia 'Diamond Frost' och en vitblommande Agapanthus som jag frösått. Jag blev stolt som en tupp när plantorna blommade första gången och väldigt glad när en av dem visade upp vita blommor.

Här blommar vita liljor, vita rosor (som jag flyttade i höstas för att de stod för mörkt...) och franskt kungsljus, Verbascum chaixii 'Album' inbäddade i vitmalört, Artemisia ludoviciana 'Silver Queen'. Vitmalörten är sprider sig gärna i rabatten, men jag gillar att den bäddar in grannarna med silver. Den är inte heller svår att rycka upp, om man skulle ogilla placeringen den har valt. Det kan vara bra att klippa ner den en bit, så att den bryter nya skott och står lite stadigare. Annars lägger den sig lätt och tar alla grannarna med sig i fallet.

Mera vitmalört, Artemisia ludoviciana 'Silver Queen', tillsammans med en ros som jag glömt namnet på. Rosen blommar flitigt sommaren igenom om man putsar bort vissna blomklasar.

Här är rabatten från "utsidan", det vill säga sedd från uppfarten. Här växer bland annat röd Euphorbia, violer, fagertrav, olika sorters klematis och tre ståtliga exemplar av tuvrör, Calamagrostis x acutiflora 'Karl Foerster', som skapar en sirlig "skärm" mot trädgårdsrummet bakom. Efter en bra sommar utan slagregn kan gräsen stå gulnade i givakt hela hösten och vissa år, utan för mycket blötsnö, är de fortfarande vackra när det är dags att klippa ner dem på våren.

Favoritkantväxten i vita rabatten är en vit, fjärilsliknande viol som blommar från maj månad och ända till dess att frosten tar den. Jag har köpt den namnlös på en skördefest, så jag vet inte vad den heter - kanske vet ni? Jag har också en blå, som är lika rikblommande. Här väller den ut framför krukan med randgräs, Phalaris arundinaceae 'Picta'.

Vit brunnäva, Geranium phaeum 'Album' bildar lätta, vita moln i rabatten.

Frösådd vit bergvallmo är kortlivad, men kommer tillbaka varje år i vita rabatten. Varje höst smular jag sönder några frökapslar i rabatten för säkerhets skull. Än så länge har den här raringen skonat mig från färgmässig olydnad, men vem vet - rätt vad det är blir de kanske turkosblå allihop...

Vitt franskt kungsljus, Verbascum chaixii 'Album', och vidjehortensia Hydrangea arborescens 'Annabelle'.

Tuvrören blommar tillsammans med vitt höstflox och gulbladig mattram. Den sistnämnda sprider sig gärna vilt, men jag tycker om skiftningen i bladfärg som de tillför. När de ser skräpiga ut kan det vara bra att ta till saxen - inte minst för att minska antalet fröplantor.

Må så Gott!

Ester

Oskuldsfullhet och okynne i vita rabatten

Vitt - oskuldens och renhetens färg, står för lugn och harmoni i trädgården. Men min vita rabatt är mer okynnig än oskuldsfull. Varje vår slår den ut i blom med vita snödroppar, vit krokus 'Jeanne d'Arc', vit tibast, vit julros och så långt är allt harmoniskt och bra.

Det är bara det att rätt vad det är kommer det gula och violetta krokusar som små katter bland hermelinerna. De verkar aldrig hört talas om att rabatten numera har ett vitt tema. Och jag muttrar, gräver, flyttar, tittar strängt på de små olydiga, gräver igen och flyttar... Ändå blir de bara fler.

När sommaren kommer blommar den frösådda vallmon som skulle bli vit - i laxrosa. Storklockan blommar i renaste vitt - och blått. De franska kungsljusen blir vita - och gula. Den underbara vita violen täcker kanterna med vita skyar - och blå. Så håller det på, sommaren igenom. Jag gräver, flyttar och väntar på det perfekta året ska komma, när min vita rabatt är vit på riktigt.

Ibland funderar jag på att ge upp, tillåta mer färg och kanske plantera in blått för att framhäva det vita. Men det är svårt att släppa en idé när man inte sett den genomförd.

Så här såg i varje fall vårfloret ut förra året - när de värsta färgmissarna flyttats undan!

Pionens röda skott trivs med vit vårstjärna, Chinodoxa.

Vit vårstjärna och vitt ormöga.

Sjömanshjärtat är en näpen vårfavorit. Betonghjärtat har jag gjutit hos Ken och Carina på bloggen Trädgårdsdrömmar.

Fylld vitsippa, troligen namnsorten 'Vestal'.

En del av vita rabatten i månadsskiftet april-maj. Buxbomsfiguren är en kasserad påfågel, som jag håller på och formar om. Kanske ska jag klippa ur ett nyckelhål, om jag lyckas samla tillräckligt med mod att sätta saxen i busken...

I vita rabatten klänger en vårblommande klematis utan namn. Jag har frösått den från namnlösa fröer och tycker att den är jättevacker med sitt vinröda fäste och sina röda nerver i den gräddvita blomman. Den blommar om på sensommaren, men då är den mer helvit.

Variegerad liljekonvalj sprider sig lika villigt som den vanliga, men på våren är den en välkommen färgklick i rabatten. De vita blommorna doftar lika härligt som den ursprungliga.

På våren är det stora skillnader mellan den rödbladiga styvklematisen Clematis recta 'Purpurea' och den vanliga gröna. Men när sommaren kommer kan jag inte längre se vilken som är vilken. Båda plantorna kommer från en av mina frösådder, så egentligen borde jag inte använda sortnamnet.

I nästa inlägg blir det sommarblomning i vita rabatten.

Välkommen tillbaka!

Ester

Lime, choklad och en näve hallon

Det händer då och då att jag försöker skapa en färgstämd rabatt. Vanligtvis brukar det stanna vid just "försöka", för även om jag är väldigt sträng mot mig själv när jag planterar första gången, blir det ju som bekant gärna fler planteringstillfällen längre fram. För vad gör man när man står där med impulsköpen som egentligen inte alls får plats och vintern närmar sig med stormsteg?

Man planterar. Gräver en grop, trycker ner rotsystemet och slår dövörat till när färgläran gör sig påmind i bakhuvudet.

- Huvudsaken är att den stackars plantan överlever vintern. Jag kan alltid flytta den till våren, säger jag till mig själv med en bedräglig övertygelse i rösten.

Hm.

För på våren har man ju så gott om tid..?

Tja, ni vet hur det är. När våren kommer har jag glömt alltsammans, får syn på den nya lilla växten, funderar över vad det kan vara och bestämmer mig för att vänta och se. Och när den blommar i helt fel färg är det mitt i sommaren och alldeles för varmt att flytta något...

Och även om jag flyttar plantan till hösten, brukar det som av en händelse alltid smyga sig in något nytt misstag.

Same procedure as every year, James...

Men - det finns ett undantag. En långsmal rabatt som går i lime- och brunrött mot en snart klippfärdig häck av mörkgrön idegran. Den är min stolthet, eller min fullträff, som en djupt avhållen trädgårdsbloggkompis uttrycker det

Varför just den klarat sig från de värsta färgkrockarna? Egentligen har jag två teorier:

1. Det är bladfärgerna som anger tonen, och de finns ju under hela säsongen så att man ser hur det blir redan när man planterar.

2. Rabatten är anlagd i ren, komposterad hästgödsel eftersom vi hade lite ont om matjord just då. Det gör att alla växter exploderat i omfång och att det därför inte varit aktuellt att lägga till nya - snarare att ta bort.

Förmodligen är det en blandning av båda...

Här är den i alla fall - min lime och chokladrabatt, toppad av en näve hallon!

Må så Gott!

Ester

Euphorbia griffithii 'Fireglow är snyggt anstruken av rosa innan den börjar blomma. Då blir den mer orangebrun i bladen och får en knallorange blomma. Här kramar den en tulpan av okänd sort. Den är, liksom tulpanerna på den översta bilden, planterad som 'Wilhelmsord', men saknar den fyllda blomman och de vackra vågiga bladen som de flesta av de andra har.

Här har sommaren kommit och tulpanernas färgklickar är borta. Istället tar en annan rödbladig Euphorbia plats, liksom hostor, mossflox, daggkåpor, gräs och revsuga.

Här växer också en blodbok som jag hittat som fröplanta för många år sedan, och som jag formklipper för att den ska bli en rödbladig cylinder så småningom.

Hostor, Heuchera och rödbladiga revsugan 'Braunherz'. Den sistnämnda är ett riktigt ogräs, men mjukar upp övergången mellan rabatten och en singelyta, och är därför förlåten.

Glada små fröplantor av gräset Milium effusum 'Aureum' tittar upp där de har lust. Moderplantan är borta för länge sedan, men det kommer nya om man inte rensar för hårt.

Kung i rabatten är hakonegräset Hakonechloa macra. Namnsorten är jag inte helt säker på, men det kan vara 'Alboaurea'. Han är lite seg i starten, men blir bara vackrare och vackrare med tiden. De brokiga bladen bakom Heucheran är gullflocka, Hacquetia epipactis 'Tor'.

Hostan har inget namn längre. Kanske kommer etiketten fram en gång, när det är dags att dela plantan...

Hakonegräs, gullflocka, Hosta och Heuchera.