Fint besök!

Vi har haft fint besök i trädgården! Det i form av duktiga och mysiga trädgårdsjournalisten Lisbeth Frisk, som varit här och gjort ett reportage för Allt om Trädgård. Sedan dess har pulsen gått upp en smula varje gång tidningen dimpt ner i brevlådan - och nu är reportaget med i september-numret (nr 13)!

Vi är så glada och stolta!

Helt klart känns det en smula läskigt och ovant att läsa om sig själv och se sina egna ord bokstavligt talat i svart på vitt . Men det är också roligt och spännande att se vad någon annan får för känsla i vår trädgård. För även om trädgården finns till allmän beskådan här på bloggen, är det ju alltid genom mina ögon ni får möta trädgården - och de är naturligtvis färgade av både hemmablindhet och skaparglädjens rosaskimrande "softfilter".

Den här våren och sommaren har ni förstås inte fått se så mycket av trädgården alls, varken genom mina ögon eller någon annans...

Det har varit en lång bloggpaus för min del och det har sina smärtsamma skäl. Sedan i mars dras jag med diskbråck och har haft svårt att sitta vid datorn. Därmed har jag helt enkelt varit tvungen att prioritera inkomstbringande arbete framför lustfyllt bloggande de stunder jag, med hjälp av värktabletter, faktiskt kunnat sitta vid tangentbordet. Trist, men så har det varit.

Diskbråcket har också haft stor betydelse för trädgårdens utseende den här sommaren. Med en trädgårdsägare som varken kan gräva, skyffla ogräs eller köra jord, har trädgården i mångt och mycket lämnats åt sitt öde - till våtarvens, kirschkålens och brännässlornas fromma... För även om maken ryckt ut ibland, och även om jag faktiskt kunnat jobba stående "på alla fyra", har våra insatser inte räckt till på långa vägar.

Och tro mig - det är inte kul att fotografera en trädgård full av ogräs...

Samtidigt har mina ryggproblem varit väldigt lärorika.

Jag har fått öva mig i den svåra konsten tålamod - och jag har lärt mig att det inte är hela världen om ärtor och bönor inte kommer från såbrätten till grönsakslandet. Det blir förstås varken ärtor eller bönor på dem, men som väl är lever vi i ett land där dylika ting kan köpas i affären, och ingen kommer att svälta ihjäl på kuppen.

Jag har också lärt mig tacksamhet över att trädgården redan från början haft en ostyrig, för att inte säga vild, stil. Det har underlättat mycket att ros- och perennrabatterna alltid varit så rufsiga, att en eller annan brännässla på 150 centimeter varken gjort till eller ifrån.

Prova det i en japansk stenträdgård, eller i en strikt barockparterr...

;0)

Nu går jag som bäst och funderar på om jag ska tacka ja eller nej till erbjudandet om operation av ryggskrället. Tyvärr är operationsalternativet långt ifrån riskfritt, som alla inblandade är noga med att poängtera. Men vid det här laget har jag hört så många berättelser om diskbråck som inte läker, trots att decennier förflyter, att det börjar kännas lockande att ge kniven en chans.

För nästa sommar VILL JAG GRÄVA!

Må så Gott!

Ester 

Snyggast just nu är den röda solhatten Echinacea purpurea 'Ruby Glow'. Karamelligt rosa mot en rostbrun disk - mums!

Det behöver inte bli fult bara för att det inte är som det ska... Här blommar ljuvliga dagliljan Hemerocallis 'Elegant Candy' tillsammans med sober blå stormhatt. Tyvärr ingen lågväxande "pendula-form" - det är växtstöd som saknas... Nu får de blomma tillsammans och när det hela är över kommer sekatören att göra processen kort med stormhatten.

Tittar man nära i blåbärsbädden, vittnar den ännu ej avklädda julbocken om att trädgårdsägaren haft svårt att uträtta sina plikter. Bocken står intryckt "i skamvrån" och fäller barr - men till hans försvar får jag ändå påpeka att det är i en surjordsbädd. Där gör barren trots allt en del nytta för det låga pH-värdet - och bockens horn funkar också utmärkt som växtstöd... Så varför begränsa oss till att "julen varar än till påska", när vi kan ha jul året runt..?