Växtvärk och roslycka

Nå'n som undrar vad vi sysslar med i Esters Trädgård nu för tiden..? Det var ju onekligen ett tag sedan det dök upp ett nytt inlägg på den här bloggen...

Anledningen ser ni på bilden ovan - vårt växthusbygge som tar små steg framåt för varje dag som går. Helt utmattade kliver vi in genom dörren när kvällen går mot natt i hopp om att det största projektet någonsin i vår trädgård snart ska bli klart.

Ett tag var det lite segt.

För när den trärena stommen till huset väl var uppe, plockade vi ner den igen för att kunna komma åt att måla ordentligt i alla skarvar. Ett steg fram och två tillbaka...

Nu är den äntligen uppe igen och murarna har fått första grundputsen. Och det börjar kännas som om man är i ett riktigt hus, när man kliver över tröskeln!

Fortfarande återstår en väldig massa jobb - finputsen ska på, murarna ska målas, taket ska glasas, de sista fönstren ska skrapas, oljas, målas, glasas, kittas, några fönster ska tillverkas, golvet ska isoleras och markstenen ska läggas...

Ni ser - nästan färdigt. Hm. Eller inte.

Och när växthuset växer får trädgården växtvärk.

Jag rensar så mycket jag hinner, klipper bort en och annan överblommad pion, men det hjälps inte. Trädgården blir onekligen en smula försummad. Kanske är det därför den blommar så makalöst i år? I ett desperat rop efter uppmärksamhet?

Tja, vad vet jag.

Mer än att det är en sann lisa för själen att bygga ett drömhus till doften av Rosa helenae, 'Maidens Blush', 'Celestial/Celeste', 'Minette' och alla de andra raringarna. Att stanna upp en kort stund, dra ett djupt andetag och låta det sjunka in i medvetandet att allt det här härliga faktiskt händer.

På riktigt.

Så ut och stick näsan i en ros, med er!

Ester

Skottkärran blir snabbt full i en försummad trädgård....

Honungsrosen, Rosa helenae, slår rekord i år igen. Det är synd om äppelträdet, men helt oslagbart i fråga om skönhet just den här veckan.

Det är tur att man valt en vild och galen stil till trädgården redan från början. Då är det ingen katastrof om det blir lite si och så med rensningen ett tag. Och om det är lite stökigt ute, är det inget emot hur det ser ut inne...

Det är inte utan att vårt avundsjuka hus har börjat gnissla irriterat i dörrarna över det där bortskämda, vita lilla småsyskonet som tar all tid och kraft.