Ibland tycker jag att min trädgård är en himmelsk plats. En bit paradis, som av en lycklig omständighet trillat ner just här i den lilla byn där jag bor.
Det låter på tok för högfärdigt, jag vet, men så tänker jag emellanåt,
när alla berusande dofter, sprakande färger och all detaljrikedom ger mig små ögonblick av eufori.
Men det händer också att känslan är den rakt motsatta...
När regnet kleggat ihop rosor och pioner till en brun sörja, när vallmon drabbats av svamp och det senaste skyfallet fått alla perenner högre än 80 centimeter att lägga sig som furor i rabatterna.
Då hänger jag läpp som den deppigaste bulldog.
Har man bara gott om tid, en någorlunda vass sekatör och modet att klippa till hårt och skoningslöst, är det för det mesta lätt åtgärdat. (Och då menar jag inte problemet med den hängande läppen, utan det med de sorgliga hängande perennerna...)
Just denna sommar, med växthusbygge på agendan, är dock "gott om tid" ett rätt okänt begrepp i vår familj. Och med en trädgårdvisning som närmar sig med oroväckande hastighet, är det bara att erkänna att den lätta deppigheten börjat övergå i ren panik.
Men, som det brukar stå i veckotidningarna, plötsligt förändrades allt:
In genom grinden skred två skimrande trädgårdsänglar!
Iklädda regnkläder och beväpnade med sekatörer och saxar skred de till verket och i rask takt förpassades det ena skottkärrelasset efter det andra till komposthögen. Grusgångarna blev med ens framkomliga, fallna perenner fick stöd för att ta sig vidare genom livet och trötta rosenprimadonnor fick sig en välbehövlig ansiktslyftning - allt medan jag kunde kitta växthusfönster i godan ro.
Helt underbart!
TACK snälla, go'a och fantastiska Ken och Carina på för hjälpen!
Ni har glorior båda två.
Må så änglagott!
Ester
PS. Den sovande ängeln på bilden har Carina gjutit i betong. Vill du se mer av hennes vackra trädgårdsföremål kan du kika in på hennes och Kens blogg, www.trädgårdsdrömmar.com DS.
