Växthusåret 2011 - del 1

Så var det dags igen - att summera året som gått.

För mig och min familj är det inte det minsta svårt. 2011 går till historien som Växthusåret med stort V. Ett år då vi inte gjorde något annat än byggde, målade, glasade, kittade, åt, sov och drömde växthus. Alla helger, alla vardagar till sena kvällen. Och den enda lilla semestervecka vi lyckades få till den här sommaren.

Ibland stod det mig upp i halsen, det får erkännas, men bygget har tagit små steg framåt för varje dag som gått och det har gjort mig alldeles rusig av lycka.

Snart, snart... snart har jag mitt efterlängtade växthus!

Det är förstås inte klart ännu. Övervintringsväxterna har fått finna sig i ännu en mörk och trång vinter i det gamla garaget, innan de får flytta in i sitt drömhus, som förhoppningsvis blir klart till våren. Bilden ovan är tagen i dag, 30 december, och även om huset ser ganska färdigt ut där, saknas fortfarande en del plåtar och täcklister som ska göra det tätt. Dessutom ska det läggas golv och byggas inredning - för att inte tala om vilken byggstädning vi måste åstadkomma...

Det känns som om det är massor kvar att göra när man ser framåt.

Men om man ser tillbaka har vi allt kommit en bit på vägen.

Häng med på en tur genom Växthusåret 2011!

Bygge på is... Den här bilden är tagen för exakt ett år sedan, 30/12 2010. Lite skillnad, både på bygget och vädret, jämfört med i dag!

I februari tog vi nya tag. I alla fall maken...

Den egenhändigt ihopsvetsade, tio och en halv meter långa och två hundra kilo tunga nockbalken skulle transporteras från altanen till bygget genom köksträdgården. Och det var bara vi två som kunde bära.

Pelle löste problemet så som han löser de flesta problem här i världen - med byggnadsställning. Det man inte kan fixa med en plus8-ställning och ett spännband är inte värt att fixas alls, är hans måtto. Och den här gången är jag beredd att hålla med. Med två sektioner ställning och några rullvänliga järnrör lyckades vi förflytta den tunga balken genom hela köksträdgården utan att mosa en enda buxbomshäck.

I slutet av mars hade takstolarna börjat komma på plats...

...men i början av maj var hela stommen nerplockad igen.

Förbipasserande flanörer gick baklänges och i byn spekulerades det vilt. "Har de inget bygglov..?" eller "Har de gjort något riktigt galet, så att de måste börja om från början..?"

I själva verket handlade det om målning.

För att få alla skarvar och ändträn målade, bestämde vi oss för att plocka ner alltsammans. Även om det kändes som ett enormt kliv bakåt, är vi glada för det i dag. För vem vill ha en stomme som ruttnar upp på bara några år, för att man har fuskat med grundarbetet..?

Flitiga målarna Matilda, Karoline och Pelle firade 1:a maj med lite hederligt arbete. De yngsta två mutades med inte helt avtalsenliga löner...

I slutet av juni hade återmonteringen kommit en bit på väg. Det visade sig bli mer komplicerat än det var tänkt, eftersom informationen om makens väl uttänkta system för i vilken ordning delarna skulle målas för att hamna på rätt plats igen, inte helt nått fram till de unga målarna. De tog helt sonika de kortaste bitarna först en dag, när de var riktigt less på arbetet - och sedan var kaoset ett faktum.

Det är bara att konstatera att kommunikation är en svår konst!

Men vi är så tacksamma för att tjejerna målade. Utan dem hade jobbet tagit en hel evighet.

Här grovputsar Pelle murarna och det är fortfarande juni.

I juli kom vår fantastiska svåger Patrik och lika fantastiska svägerska Åsa och firade vår bröllopsdag med att måla och skrapa fönster.

Puss på er för det!

Det här bygget har verkligen fått oss att förstå hur många underbara människor det finns i vår omgivning, som ställer upp för oss när vi behöver dem. Alla ni har inte fastnat på bild, men ni ska veta att vi är så tacksamma för era insatser, oavsett om det handlat om kökstjänst när målarvädret behagade infinna sig, trädgårdsröjande inför en visning i hällregn eller rent byggnadsarbete. Ni är guld värda och vi lovar att finnas där för er, när ni behöver oss!

Och till er, kära bloggläsare, som orkat hänga med ända hit, trots all text och alla bilder - respekt! Nu får ni pausa en stund, så kommer det fler bilder från Växthusåret 2011 en annan dag.

Må så Nyårsgott!

Ester