Häcken är näck - nu visar vi allt!

Ibland är det skönt att kunna gömma sig lite.

Att kunna hålla den allmänna röran så där lagom privat, att den inte sticker i ögonen på omgivningen...

Och det kan vi alla årets veckor - utom en. För när våren är som vackrast fäller vår nästan två meter höga bokhäck, Fagus sylvatica, bladen och lämnar fri insyn i trädgården från gatan. Med ens blottlägger den alla våra tillkortakommanden i fråga om flagnande fasader, murkna altanräcken och kvarglömda staketstolpar. Den visar vår oförmåga att ställa in trädgårdsredskap när de har använts (vilket i och för sig är hela tiden) och får oss att framstå som byns ärkebohemer (vilket vi kanske också är).

Som tur är går det fort över.

I vanliga fall brukar det ta mellan en och två veckor för häcken att bli helt grön igen, men i år gör värmen att det går betydligt snabbare än så - kanske går det på bara några dagar.

Sedan är det fritt fram att pussa och klämma lite på maken igen, när andan faller på ;o)!

Må så Gott!

Ester

Så här tät och fin blir häcken när det är sommar. Exakt hur hög den är vet vi inte - måttet som gäller är att Pelle ska kunna nå att klippa den från flaket på kärran till vår lilla och mycket fallfärdiga trädgårdstraktor.

När hösten kommer skiftar häcken färg och blir först gulmelerad för att övergå i terracotta.

De bruna bladen hänger med hela vintern och bildar en stadig mur mot gatan. Fast egentligen gillar jag inte ordet mur, eftersom det låter så ogästvänligt. Jag föredrar att kalla den vägg istället. Men hu så kallt det ser ut! Tur att det är långt kvar innan det är vinter igen.