Välkommen hem!

Visst är det ganska befriande att odla i krukor? Man kan ta ut svängarna lite mer och experimentera, väl medveten om att alltsammans ändå ska bytas ut inom en snar framtid... Det som inte blev bra förpassas raskt till glömskans kvarter - medan det som lyckades får bilda stomme i tankearbetet med nästa årstids kruka.

Det här är min entrékruka (eller en av dem...) som jag planterar med årstidens mumma. Själva krukan fick jag av kusin A-C i Skåne och jag har älskat den högt sedan dess. Kanske är det inte högsta mode med en terracottafärgad kruka med snirkligt mönster, men jag tycker om hur den framhäver växterna och samarbetar med den milda gula färgen på vårt hus.

Bilden ovan visar pencéer i dämpade aprikosrosa och lila toner tillsammans med ett kopparstarr med fjolårsgräs.

Häng med på en liten visning av några planteringar som fått mig att känna mig välkommen hem!

Pencéer i terracottafärger bildar underplantering till en bedårande liten hängsälg.

Här är en vårkruka med både perenner och ettåringar. Bollvivan och det gulrandiga gräset grävde jag upp ur rabatten, medan Campanulan, den limefärgade rabatteternellen och svarta violen 'Molly Sanderson' kom från plantskolan. Molly var från början en stor planta som jag delade i flera bitar.

Här är det höst och krukan är fylld av en liten vit aster, vitbrokig murgröna och en helt underbar vit bärljung, som tyvärr inte är härdig hos mig. De vita skyarna i bakgrunden är snötöreln 'Diamond Frost'.

Ängeln har jag fått av Carina och Ken på bloggen "Trädgårdsdrömmar". Välkomststenen har döttrarna målat.

Cerise cyklamen, rosa-röd perenn ljung och gulbladigt penningblad. Och så 'Filippa' förstås - äpplena, menar jag. Limeigt gulgröna och med lång hållbarhet om de får ligga ute utan frost.

... och har man inget annat vackert att sätta i krukan kan man alltid plantera en katt!

Må så Gott!

Ester

Jag gödslar med lik...

Jag gillar stallgödsel. Det har nog inte undgått någon läsare av den här bloggen… Stallgödsel som ger min usla trädgårdsjord en härligt mullig struktur och får plantorna att skjuta i höjden som gängliga tonåringar under sommarlovet.

Men jorden i rabatterna döljer också andra, mer makabra hemligheter.

Jag gödslar med lik – också.

Lugn, lugn. Det är inte så att det är förenat med livsfara att förlägga kvällspromenaden till trakterna kring min trädgård, bara för att någon planta visar upp en blekt gul nos och skriker efter mera näring. Invånarna i min lilla by går trots allt säkra – så länge de är tvåbenta, i alla fall.

Nej, jag talar om de fyrbenta offer som brukar ligga på vår dörrmatta så gott som varje morgon under de snöfria årstiderna. Luddiga, näpna små näbbmöss, mullvadar med finmejslade händer och en och annan mus/råtta av större modell.

Och så en eller två katter, belåtet sittandes bredvid som stoltheten personifierad.

- Titta matte, så duktig jag är! Jag har gjort min plikt som familjens jägare och nedlagt ett byte vid din dörr. Och om du sätter in en kattlucka kan jag leverera det direkt till sängen, så att du ser fångsten direkt när du vaknar. Så slipper du vänta ända tills du halvt medvetslös stapplar ut till brevlådan… Vore inte det en förbättring, jag menar, de är ju ändå bäst medan de fortfarande är lite varma..?

Hm. Skulle inte tro det. Kattlucka – no way.

Istället suckar jag lite sorgset, letar reda på en planteringsspade och tar med det lilla offret på en stilla färd mot den sista vilan under en rosenbuske. Jag tröstar mig med att den stackaren kunde fått en betydligt mer obehaglig viloplats än under ’Minette’, ’Rose de Rescht’ eller under himmelska blekrosa ’Celestial’.

Eller för att citera Anne på Grönkulla, när en mus dränkt sig i såsen till puddingen:

- När man tänker på det, är det ett ganska romantiskt slut – för en mus.

Må så Gott!

Ester

Sommar i vita rabatten

När sommaren kommer till vita rabatten förvandlas den ganska platta planteringen till en grönskande djungel. Perennerna skjuter i höjden och bildar "mur" mot uppfarten till huset och plötsligt känns grönytan under vår stora ek som ett eget rum.

Här svävar högresta liljeblommande tulpanen 'White Triumphater' över grönskan i juni. Jag skulle gärna ha fler vita 'fjärilar', men det verkar som om sorten försvunnit ur handeln. Eftersom den blommar så sent, slipper den oftast undan illvilliga rådjursattacker. I månadsskiftet maj-juni brukar de ha hittat annat att festa på. I bästa fall i skogen...

I juli blommar de vita namnlösa liljorna runt "buxbomshålet". Till vänster i framkant skymtar den lilla och rent vitblommande funkian 'Snowflakes' och framför rabatten står vita krukor med snötörel, Euphorbia 'Diamond Frost' och en vitblommande Agapanthus som jag frösått. Jag blev stolt som en tupp när plantorna blommade första gången och väldigt glad när en av dem visade upp vita blommor.

Här blommar vita liljor, vita rosor (som jag flyttade i höstas för att de stod för mörkt...) och franskt kungsljus, Verbascum chaixii 'Album' inbäddade i vitmalört, Artemisia ludoviciana 'Silver Queen'. Vitmalörten är sprider sig gärna i rabatten, men jag gillar att den bäddar in grannarna med silver. Den är inte heller svår att rycka upp, om man skulle ogilla placeringen den har valt. Det kan vara bra att klippa ner den en bit, så att den bryter nya skott och står lite stadigare. Annars lägger den sig lätt och tar alla grannarna med sig i fallet.

Mera vitmalört, Artemisia ludoviciana 'Silver Queen', tillsammans med en ros som jag glömt namnet på. Rosen blommar flitigt sommaren igenom om man putsar bort vissna blomklasar.

Här är rabatten från "utsidan", det vill säga sedd från uppfarten. Här växer bland annat röd Euphorbia, violer, fagertrav, olika sorters klematis och tre ståtliga exemplar av tuvrör, Calamagrostis x acutiflora 'Karl Foerster', som skapar en sirlig "skärm" mot trädgårdsrummet bakom. Efter en bra sommar utan slagregn kan gräsen stå gulnade i givakt hela hösten och vissa år, utan för mycket blötsnö, är de fortfarande vackra när det är dags att klippa ner dem på våren.

Favoritkantväxten i vita rabatten är en vit, fjärilsliknande viol som blommar från maj månad och ända till dess att frosten tar den. Jag har köpt den namnlös på en skördefest, så jag vet inte vad den heter - kanske vet ni? Jag har också en blå, som är lika rikblommande. Här väller den ut framför krukan med randgräs, Phalaris arundinaceae 'Picta'.

Vit brunnäva, Geranium phaeum 'Album' bildar lätta, vita moln i rabatten.

Frösådd vit bergvallmo är kortlivad, men kommer tillbaka varje år i vita rabatten. Varje höst smular jag sönder några frökapslar i rabatten för säkerhets skull. Än så länge har den här raringen skonat mig från färgmässig olydnad, men vem vet - rätt vad det är blir de kanske turkosblå allihop...

Vitt franskt kungsljus, Verbascum chaixii 'Album', och vidjehortensia Hydrangea arborescens 'Annabelle'.

Tuvrören blommar tillsammans med vitt höstflox och gulbladig mattram. Den sistnämnda sprider sig gärna vilt, men jag tycker om skiftningen i bladfärg som de tillför. När de ser skräpiga ut kan det vara bra att ta till saxen - inte minst för att minska antalet fröplantor.

Må så Gott!

Ester

Oskuldsfullhet och okynne i vita rabatten

Vitt - oskuldens och renhetens färg, står för lugn och harmoni i trädgården. Men min vita rabatt är mer okynnig än oskuldsfull. Varje vår slår den ut i blom med vita snödroppar, vit krokus 'Jeanne d'Arc', vit tibast, vit julros och så långt är allt harmoniskt och bra.

Det är bara det att rätt vad det är kommer det gula och violetta krokusar som små katter bland hermelinerna. De verkar aldrig hört talas om att rabatten numera har ett vitt tema. Och jag muttrar, gräver, flyttar, tittar strängt på de små olydiga, gräver igen och flyttar... Ändå blir de bara fler.

När sommaren kommer blommar den frösådda vallmon som skulle bli vit - i laxrosa. Storklockan blommar i renaste vitt - och blått. De franska kungsljusen blir vita - och gula. Den underbara vita violen täcker kanterna med vita skyar - och blå. Så håller det på, sommaren igenom. Jag gräver, flyttar och väntar på det perfekta året ska komma, när min vita rabatt är vit på riktigt.

Ibland funderar jag på att ge upp, tillåta mer färg och kanske plantera in blått för att framhäva det vita. Men det är svårt att släppa en idé när man inte sett den genomförd.

Så här såg i varje fall vårfloret ut förra året - när de värsta färgmissarna flyttats undan!

Pionens röda skott trivs med vit vårstjärna, Chinodoxa.

Vit vårstjärna och vitt ormöga.

Sjömanshjärtat är en näpen vårfavorit. Betonghjärtat har jag gjutit hos Ken och Carina på bloggen Trädgårdsdrömmar.

Fylld vitsippa, troligen namnsorten 'Vestal'.

En del av vita rabatten i månadsskiftet april-maj. Buxbomsfiguren är en kasserad påfågel, som jag håller på och formar om. Kanske ska jag klippa ur ett nyckelhål, om jag lyckas samla tillräckligt med mod att sätta saxen i busken...

I vita rabatten klänger en vårblommande klematis utan namn. Jag har frösått den från namnlösa fröer och tycker att den är jättevacker med sitt vinröda fäste och sina röda nerver i den gräddvita blomman. Den blommar om på sensommaren, men då är den mer helvit.

Variegerad liljekonvalj sprider sig lika villigt som den vanliga, men på våren är den en välkommen färgklick i rabatten. De vita blommorna doftar lika härligt som den ursprungliga.

På våren är det stora skillnader mellan den rödbladiga styvklematisen Clematis recta 'Purpurea' och den vanliga gröna. Men när sommaren kommer kan jag inte längre se vilken som är vilken. Båda plantorna kommer från en av mina frösådder, så egentligen borde jag inte använda sortnamnet.

I nästa inlägg blir det sommarblomning i vita rabatten.

Välkommen tillbaka!

Ester

Lime, choklad och en näve hallon

Det händer då och då att jag försöker skapa en färgstämd rabatt. Vanligtvis brukar det stanna vid just "försöka", för även om jag är väldigt sträng mot mig själv när jag planterar första gången, blir det ju som bekant gärna fler planteringstillfällen längre fram. För vad gör man när man står där med impulsköpen som egentligen inte alls får plats och vintern närmar sig med stormsteg?

Man planterar. Gräver en grop, trycker ner rotsystemet och slår dövörat till när färgläran gör sig påmind i bakhuvudet.

- Huvudsaken är att den stackars plantan överlever vintern. Jag kan alltid flytta den till våren, säger jag till mig själv med en bedräglig övertygelse i rösten.

Hm.

För på våren har man ju så gott om tid..?

Tja, ni vet hur det är. När våren kommer har jag glömt alltsammans, får syn på den nya lilla växten, funderar över vad det kan vara och bestämmer mig för att vänta och se. Och när den blommar i helt fel färg är det mitt i sommaren och alldeles för varmt att flytta något...

Och även om jag flyttar plantan till hösten, brukar det som av en händelse alltid smyga sig in något nytt misstag.

Same procedure as every year, James...

Men - det finns ett undantag. En långsmal rabatt som går i lime- och brunrött mot en snart klippfärdig häck av mörkgrön idegran. Den är min stolthet, eller min fullträff, som en djupt avhållen trädgårdsbloggkompis uttrycker det

Varför just den klarat sig från de värsta färgkrockarna? Egentligen har jag två teorier:

1. Det är bladfärgerna som anger tonen, och de finns ju under hela säsongen så att man ser hur det blir redan när man planterar.

2. Rabatten är anlagd i ren, komposterad hästgödsel eftersom vi hade lite ont om matjord just då. Det gör att alla växter exploderat i omfång och att det därför inte varit aktuellt att lägga till nya - snarare att ta bort.

Förmodligen är det en blandning av båda...

Här är den i alla fall - min lime och chokladrabatt, toppad av en näve hallon!

Må så Gott!

Ester

Euphorbia griffithii 'Fireglow är snyggt anstruken av rosa innan den börjar blomma. Då blir den mer orangebrun i bladen och får en knallorange blomma. Här kramar den en tulpan av okänd sort. Den är, liksom tulpanerna på den översta bilden, planterad som 'Wilhelmsord', men saknar den fyllda blomman och de vackra vågiga bladen som de flesta av de andra har.

Här har sommaren kommit och tulpanernas färgklickar är borta. Istället tar en annan rödbladig Euphorbia plats, liksom hostor, mossflox, daggkåpor, gräs och revsuga.

Här växer också en blodbok som jag hittat som fröplanta för många år sedan, och som jag formklipper för att den ska bli en rödbladig cylinder så småningom.

Hostor, Heuchera och rödbladiga revsugan 'Braunherz'. Den sistnämnda är ett riktigt ogräs, men mjukar upp övergången mellan rabatten och en singelyta, och är därför förlåten.

Glada små fröplantor av gräset Milium effusum 'Aureum' tittar upp där de har lust. Moderplantan är borta för länge sedan, men det kommer nya om man inte rensar för hårt.

Kung i rabatten är hakonegräset Hakonechloa macra. Namnsorten är jag inte helt säker på, men det kan vara 'Alboaurea'. Han är lite seg i starten, men blir bara vackrare och vackrare med tiden. De brokiga bladen bakom Heucheran är gullflocka, Hacquetia epipactis 'Tor'.

Hostan har inget namn längre. Kanske kommer etiketten fram en gång, när det är dags att dela plantan...

Hakonegräs, gullflocka, Hosta och Heuchera.

Ett trädgårdsår i backspegeln

Ett år har förflutit i vår trädgård. I backspegeln undrar vi smått var det tog vägen - det var ju alldeles nyss som snödropparna tittade upp, som krokusen färgade marken gulviolett och magnolian slog ut med så många blommor att jag inte ens orkade räkna. Just då stod tiden stilla i små, sköra lyckoögonblick. Men när våtarven skulle bekämpas tog tiden ett jätteskutt och ville inte alls räcka till... Så är det nog med tiden i trädgården - den liftar ömsom med snigeln, ömsom med X2000.

Första januaridagen 2009 skimrade av rimfrost och solsken och gav hopp om ett ljust trädgårdsår. Och visst blev det det! Ett år med flera premiärer och uppfyllda trädgårdsdrömmar.

Häng med på en tur genom 2009!

Februari bäddade in trädgården i snö. Våren kändes avlägsen - men längtan desto större.

I mars reste sig julrosknopparna ur myllan med en fascinerande växtkraft. Klang och Jubel - Våren är här!

April bjöd på vita blåsippor under äppelträdet.

Skir grönska och bedårande löjtnantshjärtan i maj.

Juni är sommarfyrverkeriets månad. I torvpartiet fanns inga hämningar när rododendron, azalea och primula slog ut i full blom.

I slutet av juni hade vi vår första trädgårdsvisning för Trädgårdsamatörerna. Vi, och våra godhjärtade vänner, slet som djur några dagar före visningen och bestämde oss för att det skulle bli första och sista gången... Men när visningsdagen kom hade vi så roligt att vi tog tillbaka beslutet på stående fot. Tack alla ni som kom och gjorde dagen så inspirerande!

Juli - med rosenblom. Honungsrosen i äppelträdet får humlorna i extas. Juli var också premiär för vår trädgård i bloggvärlden. Det var också något av det roligaste vi gjort!

Augusti gav färgmättnad och mognad.

September och allt var grönt och skönt. Och lite vitt och rosa.

Pelle byggde en bäck och trädgården fick ett nytt ljud. Porl!

Oktober och tidlösan bredde ut sig i mattan av vintergröna.

November och nybäddat i grönsaksträdgården. Här sover alla plantbebisar under eklövstäcket.

December och stjärnflockan har försett sig av vinterns bling-bling. Hon strålar lika vacker på årets sista dag, som under sommaren. Tur att man inte varit framme med saxen!

Och vi är tillbaka där vi började, med rimfrost och solsken - och hopp om ännu ett ljust år.

Tack alla härliga bloggare för era inspirerande och uppmuntrande kommentarer, och framför allt för era fantastiska bloggar. Ni gör mig varm om hjärtat!

Gott Nytt Trädgårdsår!

Ester

Bock i örtagård

Det finns vissa, utvalda horndjur som är välkomna i min trädgård - tidigare inlägg till trots... Det här gröna med ljusslingan, till exempel. Han överlämnades i min vård en dag för flera år sedan, naken och ganska mager, men med en benstomme som lovade gott. Det var grannarnas mysiga pappa/svärfar/farfar E som kom med honom, sedan jag beundrat ett annat exemplar som tagit form i E:s slöjdarhänder.

-Varsågod! Jag tyckte att du skulle ha en egen bock, sa han lite förläget när han lämnade över gåvan. Och jag var överlycklig!

Att bocken dessutom nöjer sig med en meny av granris från skogen, och bara kräver föda en gång om året vid första advent, gör inte saken sämre!

Egentligen är han vackrast "naturell" utan ljusslinga, men med tanke på de många mörka timmarna vid den här årstiden, får han stå ut med lite tingel-tangel så att vi ser honom.

Utan ljusslingan syns min behornade vän bara i dagsljus. Gräset i bakgrunden är gulnat randgräs som lever sitt liv i en betongkruka. Där håller den sig på plats - till skillnad från i rabatten, där den kan bli lite väl närgången mot sina grannar...

Små prydnadsäpplen i mossa får bli dagens färgklick.

Må så Gott!

Ester