...och svavelpionen blev - rosa!

I veckan slog den äntligen ut - min frösådda Paeonia mlokosewitschii! Och som de allra flesta fröplantor av denna art, blev den rosa.

Det är bara att erkänna att jag mycket hett önskade mig en gul.

Men när man tänker närmare på saken, blev färgen inte så dum ändå. Jätteläcker mot det brunröda bladverket står den som ett utropstecken i rabatten - och jag behöver dessutom inte flytta den på grund av färgen. Svavelpionen står nämligen granne med den rosa buskpionen, som är ett annat fröunderverk i trädgården. När jag sådde den, hoppades jag på en vit...

Nåja. Vad är väl en bal på slottet..;)

I vanliga fall brukar jag tycka att buskpionen är en smula "blaskrosa", även om jag älskar den högt för att den grodde, växte, överlevde vintrar i kruka och blommade, så att jag fick upp ögonen för det fantastiska med frösådder.

I år har buskpionen slagit rekord i knoppsättning och jag orkar inte ens räkna de många små ljuvligheterna.

Nu hoppas jag att det ska uppstå ljuv musik mellan den cericerosa mlokosewitschiin och den "blaskrosa" buskpionen, när den sistnämnda slår ut om några dagar.

Och jag har ju fortfarande några svavelpioner kvar att hoppas på...

Må så Gott!

Ester

Man måste ju matcha grannen..! Inte kan man gå och bli gul då, heller...

Buskpionen slår knopprekord i år.

Häcken är näck - nu visar vi allt!

Ibland är det skönt att kunna gömma sig lite.

Att kunna hålla den allmänna röran så där lagom privat, att den inte sticker i ögonen på omgivningen...

Och det kan vi alla årets veckor - utom en. För när våren är som vackrast fäller vår nästan två meter höga bokhäck, Fagus sylvatica, bladen och lämnar fri insyn i trädgården från gatan. Med ens blottlägger den alla våra tillkortakommanden i fråga om flagnande fasader, murkna altanräcken och kvarglömda staketstolpar. Den visar vår oförmåga att ställa in trädgårdsredskap när de har använts (vilket i och för sig är hela tiden) och får oss att framstå som byns ärkebohemer (vilket vi kanske också är).

Som tur är går det fort över.

I vanliga fall brukar det ta mellan en och två veckor för häcken att bli helt grön igen, men i år gör värmen att det går betydligt snabbare än så - kanske går det på bara några dagar.

Sedan är det fritt fram att pussa och klämma lite på maken igen, när andan faller på ;o)!

Må så Gott!

Ester

Så här tät och fin blir häcken när det är sommar. Exakt hur hög den är vet vi inte - måttet som gäller är att Pelle ska kunna nå att klippa den från flaket på kärran till vår lilla och mycket fallfärdiga trädgårdstraktor.

När hösten kommer skiftar häcken färg och blir först gulmelerad för att övergå i terracotta.

De bruna bladen hänger med hela vintern och bildar en stadig mur mot gatan. Fast egentligen gillar jag inte ordet mur, eftersom det låter så ogästvänligt. Jag föredrar att kalla den vägg istället. Men hu så kallt det ser ut! Tur att det är långt kvar innan det är vinter igen.

Häng med till Liseberg!

Den här helgen är det trädgårdsdagar på Liseberg i Göteborg. Massor av härliga växter, prylar och idéträdgårdar i en enda röra - och så människor förstås! Av alla de sorter. Glada, sprudlande kvinnor, överlastade med kassar med spännande innehåll. Muttrande makar med en inte allt för efterlängtad grävhelg för sin inre syn. Trendspanare med avvaktande hållning. Barnvagnar (utan barn, fulla av växter...) Och finsmakare med små rariteter varsamt nedpackade i påsar och burna som om de vore sköra som ägg.

I luften hörs ett enda stort sorl av skratt och ömsom glada, ömsom desperata tilltrop:

- Har du sett den här? Den är ju HELT ljuvlig... Går den hos mig, tror du?

- Men Guuud! Var ÄR bankomaten..? De tar ju inte kort!

Och så ett och annat budskap framviskat bakom sammanbitna tänder:

- Köper hon en grej till får hon gå hem...

Själv går jag runt och myser.

Tjuvlyssnar och suger åt mig atmosfären. Träffar några bloggkompisar, bland annat Monne och Göran på Alen Trädgård och Charlotte på Trädgårdsflow och får efterlängtade pratstunder. Och trängs framför sticklingsförsäljningen.

För även om det skulle kunnat vara betydligt fler idéträdgårdar och ett mer sammanhållet mässområde (så att man inte missar hela den bortre delen som jag... kanske fanns alla idéträdgårdarna där?) så är det i alla fall fest för trädgårdstokarna.

Har du lust att hänga med på en "mingelrunda"?

Håll i (strå)hatten, för nu kör vi!

Ester

Det ska vara dimmigt i år. Den här lilla magiska manicken finns i en idéträdgård med temat "Älvor & Troll" från Naturbruksgymnasiet i Dingle. Bilden längst upp i inlägget kommer också därifrån.

Vem får inte lust att krypa upp i den här skapelsen från företaget Westgardens monter, som ställts i ordning av Charlotte på bloggen Trädgårdsflow?

Westgarden säljer prylar från Laura Ashley Garden i Sverige.

En blommig soffa av floristelever från Munkeröds Floristutbildning i Göteborg.

En grön kudde i dubbel bemärkelse...

...med golvlampa i samma stil.

Läcker hängmatta av floristelever från Munkeröds Floristutbildning i Göteborg.

Får det lov att vara något sött till kaffet? Floristeleverna från Munkeröds Floristutbildning i Göteborg har bullat upp på vackraste duken.

Växter, växter....

Vårfina urnor på Liseberg.

Jag bara älskar de här ljusgrå korgarna... Har tyvärr glömt vems montern är...

...men den här bilden kommer från samma...

Mera krukor från Liseberg.

Minivattenfall i en naturinspirerad idéträdgård av Rångedala Plantskola (som ligger farligt nära mina hemtrakter...)

Mera dimma i Rångedalas monter.

Vilsamt grönt och vitt - och så en galen färgklick i solstolen.

Uddetorps Naturbruksgymnasium tolkar temat "Älvor & Troll".

...och blåregnet blommar... Suck! Vad vackert!

En färgglad "grön" pelare.

Nöjesfältet Liseberg är förstås mest karuseller och bergbanor för de allra flesta och inte bara trädgård. Själv har jag en given favorit bland attraktionerna i parken - Kaninresan. Ingen dödsångest, ingen centrifugalkraft och inget fritt fall.

Helt i min smak, faktiskt...

En uppnosig överraskning

Glada överraskningar är alltid roliga! När jag vårstädade i den relativt nyplanterade delen av trädgården som vi kallar Skattkammarön, fick jag plötsligt se något som lyste i den röda trolldruvan. Där stod en narciss i gräddvitt och gult som satte näsan i vädret helt ogenerat. Men så är det förstås ganska avlägset att den här lilla sötnosen skulle skämmas för sitt utseende...

Själv funderar jag som bäst på var den kommer ifrån.

Narcissen har ingen etikett och står misstänkt intrasslad i trolldruvan, så den kan mycket väl ha följt med den hem från en växtmarknad för några år sedan. Eller så har jag helt sonika köpt lökarna från Botaniska i Göteborg, planterat dem, tappat bort lappen och glömt alltsammans...

Hur som helst skulle jag gärna vilja veta vad den heter.

Någon som vet?

Må så Gott!

Ester

Vem kan det här vara?