Håll i er, skåningar - vi har dopat våren!

Nä. Jag trodde inte heller mina ögon när jag kom hem i dag. Men efter att ha gnuggat ögonen ett par gånger, dragit på storstövlarna och pulsat genom knähög snö för en okulär besiktning på nära håll, var det bara att konstatera att vi har krokus i en rabatt! Trots snötäcket runt omkring. Men, tänker vän av ordning, hur hänger det ihop? Det finns ju ingen snö runt krokusen?

Och ni har så rätt! Krokusen tittar upp ur ett snöfritt lager av granris och den som tittar noga ser att det lyser lite misstänkt under hela härligheten...

...så det är bara att erkänna.

Vi har dopat våren!

Under den snöfria granrisringen ligger en ljusslang och alstrar värme. Tanken var att det skulle lysa så där lite lagom magiskt genom granristäcket i rabatten runt vår lilla damm. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig och jag bestämde mig för att ta bort slangen.

Så kom första snön, andra snön - och efter etthundrafemtiofjärde snön var det inte längre någon som kunde hitta ljusslangen. Eller få upp den, för den delen.

Så där har den legat och gjort Vattenfall rysligt rikt och oss lika fattiga...

Men vad gör det i dag, när alla elräkningsslantarna har köpt oss lite för tidig vår?

Och mycket, mycket trädgårdslycka!

Så här ser det ut i rabatten lite längre fram, när flocktulpanen Tulipa tarda lyser med sina bedårande enkla, gula blommor. De växter mitt i en sprängfylld plantering av funkia, så det är ett smärre underverk att lökarna lyckas ta sig upp genom det pansartjocka rotsystemet varje vår. För den spetsiga spaden lyckas definitivt inte ta sig ner...

Jag hittar tyvärr ingen bra bild av rabatten i sommarskrud. Då ser den ut som en stor lagerkrans. Här har den fått första frostknäppen och kastat in handduken.

Så här vackra höstfärger fick funkiorna ett år. Jag älskar dem i det här stadiet, innan de blir slemmiga och trista.

...och hör ni! Våren går framåt här i Västergötland också, även utan doping!

För bara några dagar sedan var Hönapöna helt försvunnen i snödrivan. I går kom huvudet fram - och i dag syns både ryggen och magen.

Snösmältning är det vackraste ord min mamma vet.

Efter den här vintern är jag beredd att hålla med!

Må så takdropp, allihop!

Ester