Buxbom och ett brustet hjärta

Den här vintern har gått hårt åt det vedartade i min trädgård. Flera gånger har jag varit ute och skakat av nedtyngda grenar på buskar, häckar och klippta figurer, men efter ett tag nådde snön så högt, att det inte gick. Mina formklippta vänner syntes helt enkelt inte längre.

Det var bara att ha is i magen och vänta på snösmältningen.

Här om dagen kom den äntligen! Med plusgrader på dagarna och en sol som visste var den tog, reducerades snötäcket ordentligt - och jag jublade!

Tills jag såg mitt hjärta. Mitt älskade, bulliga buxbomshjärta hade brustit av tyngden från snömassorna.

Stora hål gapade i bladverket och det såg helt enkelt eländigt ut. Grenarna hade frusit fast i snön och sedan dragits med neråt när snötäcket sjunkit undan.

Nu var goda råd dyra! Skaren vägrade släppa taget om grenarna och inte förrän maken kom med vassa grävspaden, lossade de från sin förtöjning i skaren.

Några kvistar var redan ohjälpligt förstörda, men som tur var inte alla. Nu håller jag tummarna för att de grenar som klarat sig ska hitta tillbaka till sin ursprungliga plats så att "hålen" täpps igen, när plantan tinar.

Kanske kommer det en ny vår trots allt - även för brustna hjärtan?

Må så Gott!

Ester

Så här ser hjärtat ut på sommaren, när rabattrosorna blommar runt omkring.

Här är en annan favorit och jag kallar henne för Hönapöna. Från början skulle hon ha blivit ett klot, men så gick hon i närkamp med en snöhög den första vintern, och såg mer ut som en höna när våren kom. Så varför spjärna emot, när hon själv var så tydlig med vad hon ville bli?

Kanske är det dags för en ny omformning den här våren. Än så länge syns inte minsta spår efter Hönapöna under snön. Misstänker att hon tagit sitt pick och pack och emigrerat till Skåne, där man länge haft god hand med gröna höns...

Det finns ganska många buxbomsklot i min trädgård, eftersom jag gillar den mjuka men ändå strikta formen tillsammans med andra växter. Här är kloten av sorten 'Polar' som är en av de mer härdiga. Jag tycker att den är svårare att formklippa än de "gamla vanliga" sorterna med något mindre blad.

Här har vi Hönapöna igen. Visst ser hon ut att vara stolt som en tupp över sina nylagda betongägg?

Här är fler ägg tillsammans med ett buxbomsklot "på gång". För sju, åtta år sedan hade jag turen att hitta ett helt flak med rotade buxbomsticklingar i Tyskland. Det har tagit lång tid, men nu börjar de ta form i trädgården.

Häckarna i köksträdgården är också av buxbom som jag dragit upp som sticklingar. Än så länge är häckarna ojämna, eftersom plantorna har olika åldrar, men jag drömmer om när de blir stora och stadiga och jämnt klippta allihop. Mums!

Just nu är det så mycket snö i grönsaksträdgården, att man inte ser var gångarna går.

Här är en buxbom som jag kallar för "hålet". Jag tycker att den är snygg tillsammans med vissna fröställningar. Bilden är tagen förra vintern, en dag när snön såg ut som florsocker.