Återfall i fröträsket...

I lördags kunde jag inte hålla fingrarna i styr längre, utan gav efter för vårlängtan och stoppade en del av mina fröer i jorden. Jag, som hade lovat mig själv dyrt och heligt att det INTE skulle bli så många frösådder i år, fann mig plötsligt stående med jord upp över armbågarna, ett fåraktigt leende på läpparna och alldeles för många sålådor i fönsterkarmarna.

Nåja. Det stora löftesbrottet inträffade egentligen redan för flera veckor sedan, när jag surfade in på några fröfirmors hemsidor – bara för att kika lite…

Ni kan säkert tänka er resten. För vad händer när en inbiten frömissbrukare frestas med den ena förföriska bilden efter den andra? Den lille ”frödjävulen” kryper upp på axeln och börjar viska i örat: ”Jamen, det blir ju mycket billigare om du sår sommarblommorna själv i år…” eller ”Du kan ju köpa perenner, de är ju bara att ställa ut och se’n dröjer det JÄTTELÄNGE innan de ska skolas om…” och så klassikern ”Växthuset blir ju snart klart… då måste det ju finnas lite plantor där också…”.

Som alla missbrukare som får ett återfall, föll jag tungt. Mycket djupare ner i fröträsket än jag varit på länge. Det sa klick, klick-klick och klick i rasande takt, när den ena beställningen efter den andra åkte ner i varukorgen och några dagar senare sa det duns, duns-duns duns i brevlådan. Och eko-eko-eko-ko-ko-o-o…. på bankkontot.

Men lycklig var jag! Att få hem våren i ett litet brunt kuvert, det är inte dumt det… Och att äntligen få lite jord under naglarna var rent av himmelskt.

Nu har de första små pionjärerna kikat upp ur en av sålådorna. Ömtåliga plantor av den skira vita rosenskäran Cosmos bipinnatus ’Psyche White’ såg dagens ljus i går, efter att ha stretat sig upp genom jordlagret med nacken först. Och jag är så stolt över mina förstfödda!

Hur jag, som sått alldeles för tidigt, ska få dem att växa lagom fort och inte bli till rangliga monster innan det är dags för utplantering i juni – det är en helt annan historia.

Må så Frögott allihopa!

Ester

Cosmos bipinnatus 'Psyche White' ser dagens ljus med nacken först och med mössan på. Jag brukar försöka pilla av frökapseln när jag har sprayat den med vatten. Ibland går det bra, ibland inte...

Vackra som fåglar, tycker jag...

När en frömissbrukare faller, faller hon tungt...

Lite fröporr för den som inte kan hålla sig!

Ulla Hasselmarks härliga "Fröbok" har jag läst om flera gånger - och nu är det nog dags igen. I alla fall borde jag läsa på så-tiderna lite bättre...

Men vad skulle det här vara bra för?

Men Matte!!! Vad skulle det vara bra för, att plantera en monsterros i trädgårdens bästa klätterträd!?!

Och en honungsros, till på köpet?

Jamen, den STICKS! Och jag kommer inte NER!

Nej, är man katt och heter Gustav förstår man nog inte vitsen med att låta en klängros ta över ett träd på det här viset. Och visst - så här års ser det faktiskt mest ut som ett jättelikt skatbo, det får jag ju hålla med om...

...men när sommaren kommer, under den där magiska veckan i juli, när humlorna blir skvatt galna och jag funderar över att sova ute under rosen bara för att få somna till alla de ljuvliga dofterna - då är det annorlunda!

Till och med för en katt.

(Och han kom ner, sent om sider, kan jag meddela alla orolig läsare...)

Må så Gott!

Ester

Sydländsk skönhet på visit

Heuchera 'Southern Comfort'

Runt vårt gula hus har jag planterat växter i gult, koppar och aprikosrosa - och så förstås en del rödbladigt. Kärleksörten 'Matrona', alunroten 'Palace Purple' och kopparstarr hör till stomväxterna. Men i höstas inhandlades också några nya sorter av alunrot. Jag hade länge sneglat på vackra 'Marmelade' och när den fanns på STA's växtmarknad slog jag till, även om jag hört att det är svårt att få den att trivas i min zon och i min jord. Det var bara det att några försäljningsstånd längre bort såldes en annan skönhet - 'Southern Comfort' - som såg nästan exakt likadan ut och som dessutom skulle vara betydligt mycket mer härdig.

Vilken skulle jag välja? Inte lätt alls.

Men - varför nöja sig med att ha ihjäl en växt? När man kan göra någon odlare glad och köpa två..? Sagt och gjort! De åkte med hem båda två och nu har jag insett att det är bäst att visa åtminstone den ena av dem här på bloggen - innan snön försvinner och jag upptäcker att de har lämnat in för gott...

Men visst är de läckra tillsammans i sin lite pudriga, dova färgskala, 'Southern Comfort', 'Matrona' och kopparstarret - så länge det varar?

Här är en annan sida av huset med kärleksört 'Matrona' alunrot 'Palace Purple' och kopparstarr, inbäddat i silvriga lammöron. Jag gillar lamöronen jättemycket, men brukar försöka klippa bort blommorna på de här som agerar kantväxt. De gånger jag inte hinner, ser rabatten väldigt rörig och felplanerad ut.

Många tycker att kopparstarr, Carex buchananii, ser visset och tråkigt ut. Men jag tycker att det bidrar med ett härligt, yvigt rufs och med en färg som sticker ut. Och jag bara älskar det! Kanske beror det på att det liknar mitt hår..? Hm. Har inte tänkt på det förut...

Här är gamla trotjänaren, alunroten 'Palace Purple', i en matta av lamöron. 'Palace Purple' tillhör inte de mest uppseendeväckande av alunrötterna, men jag gillar den skarpt. Den har funnits i min trädgård i tio år och växer vidare bara jag planterar om den ibland. Dessutom frösår den sig gärna så att man får fler plantor - och gillar man inte det, är det bara att klippa bort blomställningarna innan de fröar. Men de flesta av bebisarna blir lika mörka som mammorna, så hos mig får de gärna bli fler.

Må så Gott!

Ester

Häng med till skattkammarön!

I maj för snart två år sedan tog vi äntligen i tu med en av skamfläckarna i vår trädgård - lekstugehörnet. Här stod en gul, ganska skabbig lekstuga på som ingen längre lekte i och runt om den växte massor av ogräs. Så vi bestämde oss för att skänka bort stugan till syskonbarnen, (som har en snickarkunnig far!) och göra något nytt av platsen.

Eftersom man måste gå över bäcken på en liten låg träbro för att komma dit, kom döttrarna på att trädgårdsdelen kunde heta Skattkammarön och det passade mig bra, eftersom jag tänkt plantera lime-gult och rödbladigt i rabatterna.

Hörnet vetter både mot gatan och granntomten och ramas in av en bokhäck som kommit lite olika långt i höjd. Här står också ett gammalt äppelträd som vi tror är sorten 'Filippa'. Det gjorde hela projektet lite mer komplicerat, eftersom vi blev tvungna att höja marknivån runt trädet. Att bara skotta upp jord runt stammen hade varit ett säkert sätt att ta död på stackars Filippa, som behöver syre utmed stammen för att inte barken ska ruttna. Istället gjorde vi en "tub" av markduk som vi fyllde med stenar närmast stammen. Sedan fyllde vi på med jord runt om. Och än så länge fungerar det bra!

Med ett gäng storgatsten och en hög singel formade vi en gång med en rundel i mitten. Det blev också en plats för en bänk under äppelträdet och några upp-och-nervända dansk-sjöstensplattor i gången. Det senaste är vi inte riktigt nöjda med. Det blev lite rörigt med så stora plattor i den smala gången, så i år funderar vi på att kapa av dem så att det blir bättre proportioner.

Fortfarande fattas både en del växter och den gjutna bänken finns bara som en idé i mitt huvud. Dessutom vill jag plantera en rödbladig bokhäck runt det lilla trädgårdsrummet, eftersom jag tycker att det supersnyggt med dubbla häckar. Tanken är att den inre häcken ska vara lägre, men tillräckligt hög för att man inte ska kunna se över den när man sitter på bänken.

Än så länge har jag varit för snål för att köpa plantor till häcken. Istället har jag försökt ta sticklingar, men utan större framgång. Jag har också funderat på att så, men har inte fått tag på fröer ännu. Det är ju också ett vågspel när det gäller färgen. Så jag får väl knalla iväg till plantskolan och bita i det sura äpplet...

Må så Gott!

Ester

Hej då lekstugan!

I september 2009 var det dags för plantering.

Förra sommaren hade det börjat växa till sig på Skattkammarön. Gulbladig plister, en gul Allium som jag har sått och det gula gräset Milium effusum 'Aureum'. Plistern växte så bra att jag flyttade den till mittrundeln i stället, tillsammans med Alliumen och...

...då blev det plats för några fynd från STA's växtmarknad - klockvippan x Heucherella 'Alabama Sunrise' och en Saxifraga stolinifera som förmodligen inte kommer att överleva i vårt klimat, men jag kunde inte låta bli att testa. Snygg var den i alla fall...

På Skattkammarön växer också gulbrokiga plistern 'Anne Green' och gulbladiga tremastarblomman 'Sweet Kate'.

En annan favorit är dagliljan 'Chicago Royal Robe' som blommade tokmycket förra sommaren.

Nu ser vi framåt!

Gott Nytt År alla trädgårdsvänner!

Trädgårdsåret 2010 har lagts till historien och 2011 tar sina första stapplande steg. Det är dags för en liten tillbakablick, ett litet fyrverkeri som hyllning till ett år då vi lärde oss mycket om hårt arbete - i trädgården, men kanske framför allt i våra yrkesliv. Vi har drivit företag i motvind, med allt vad det innebär av sömnlösa nätter och arbetsdagar som aldrig ville ta slut. Och med den otänkbara tanken i bakhuvudet att om det inte går vägen, om vi inte lyckas vända, måste vi lämna vårt hus - och vår trädgård.

Det går inte riktigt att beskriva den känslan.

Men en sak är säker - den ger motivation. Och kraft att kliva upp varje morgon och streta vidare. Dag för dag och vecka för vecka, hur tungt det än är.

Nu har det vänt.

Företaget går bra igen och vi kan dra en lättnadens suck, fyllda av nya erfarenheter och nya lärdomar.

För mest av allt blev 2010 ett år då vi lärde oss vikten av framtidstro. Att man visst ska plantera träd, gräva om rabatter och börja bygga växthus, även om man inte vet säkert att man kommer att få njuta av resultatet.

Att låta bli vore det samma som att ge upp och då har man redan misslyckats.

2011 kommer att bli väldigt annorlunda.

Ett år då vi fortsätter marschera framåt, med fjolårets erfarenheter i ryggsäcken, men också med en helt ny, medvetenhet om vår förmåga.

Det ger trygghet om något.

Må så Gott!

Ester

Sötaste trädgårdstomtarna!

Trädgårdspynt i all ära - men de sötaste trädgårdstomtarna, det har i alla fall jag!

Det händer då och då att de förgyller trädgården med sin närvaro. Sällan i sällskap av några grävredskap, men ändå...

Kanske är det inte att undra på.

Med en mamma som är mer än lovligt galen i blommor och grönt, är det helt i sin ordning med en motreaktion.

- Asfalt, har de sagt med något drömmande i blicken, ända sedan de var små och insåg det omöjliga i att cykla trehjuling på singelgångarna.

Att den ena av de små nissarna dessutom har grodfobi och den andra ogillar att bli smutsig, gör ju inte det hela lättare.

Hur som helst är de de i särklass vackraste blommorna i min trädgård.

Puss på er, älsklingar!

Utan er vore det inte värt att odla något över huvud taget.

Matilda

Karoline

Må så Gott!

Ester

Tid för hängmattan..?

Det blir inte mycket gjort nu.

Vardagarnas trädgårdstid försvann definitivt med sommartiden och nu är det helgerna som gäller. Man blir lite frustrerad när det blir kolmörkt klockan fem på eftermiddagen, lagom till dess att man dragit på sig trädgårdsbyxorna.

Frustrerande - men kanske också lite skönt.

För det är inte utan att det ska bli ganska mysigt att krypa inomhus ett tag, tända ljus och drömma om nästa vår.

Tid för hängmattan - om det nu inte hade varit så blött och kallt...

Jag har förstås ingen hängmatta ännu - men väl två hängmatteträd!

Det är två ullungrönnar, Sorbus 'Dodong', som ska få äran att vagga mig och resten av familjen till sömns under lata sommardagar. Om sisådär tio år.

Det är till att ha framtidsplaner...

Än så länge är ullungrönnarna varken kraftiga eller gamla nog för att orka bära några latmaskar överhuvudtaget. Träden har bara tio år på nacken och det vet jag bestämt eftersom jag, stolt som en tupp, lyckats ympa det ena alldeles själv. Tvillingen fick jag "färdigympad" samma år av C, som jobbade på trädgårdsskolan där jag gick.

Ullungrönnen är ett av mina favoritträd, med sitt kraftfulla växtsätt, sina frodiga blanka blad, pampiga blomklasar och praktfulla rönnbär. För att inte tala om den magnifika, färgsprakande sista föreställningen innan löven faller till marken.

Det är träd med mervärde!

Så blunda en stund, tänk solig sommardag, hängmatta med vit virkad spetskant, en ståhatt neddragen över ögonen och känn det stilla gunget när du vaggas till eftermiddagslur under de skuggande kronorna.

Ljuvligt!

Bara tio år kvar...

Får nog spetta ner lite extra gödning till våren - nå'n som har någon dunderkur i bakfickan?

Må så Gott!

Ester

Så här vacker var ullungrönnen första halvan av oktober.