Monster i trädgården!

AAAJ! Det river lika stora sår i hjärtat som i singelgången, när grävarmonstret släpps lös i trädgården. Men vad gör man när luftelledningen till huset ska grävas ner? Man får trösta sig med att det bara är singel och inte, gud förbjude, växter som tuggas ner av monstret. Och så förstås tanken på att vi aldrig mer kommer att vara sista hushållet i byn som får strömmen tillbaka när någon vildsinnt Gudrun eller Per virvlat förbi.

Ny, rostig trädgårdsdekoration? Nja, inte den här gången. Men skulle monstret glömma sin skopa, hittar vi säkert någon plats för den... Här i sällskap av Hosta 'Halcyon' och Rhododendron 'Cunninghams White'.

Men det är klart - grävarmonster har sina fördelar också! Här har det trollat bort grässvålen utmed en av gångarna och snart, om bara vädergudarna och arbetslusten står oss bi, kommer det att porla en liten bäck i sluttningen.

Finliret vågade vi förstås inte lämna till något monster på larvfötter. Det fick de tvåbenta ta hand om... Grannen och förste grävardrängen Oscar kämpar på tillsammans med Pelle. Jag? Jag höll ju i kameran. Jättetungt, jag lovar...

Här har monstret lagt ett ägg. Pelle hoppas att det kryper ut en liten grävmaskin lagom till jul.

Grekvädden, Knautia macedonica, frösår sig ohämmat och min tanke med små luftiga vinröda blommor elegant invävda bland rosorna runt buxbomshjärtat kom på skam. Istället blev det kvävda rosor och tynande lavendel under monstermassan, som visserligen är vacker - i lagom doser...

- Det är väl inte den där skrikiga illrosa? Frågar besökarna, när de tittar på min stora phlox-driva just innan den slagit ut. Och jag får erkänna lite skamset att jo, det är det. Jag vet inte vad hon heter, för hon kom till vår trädgård alldeles i början när lappar inte var så viktigt, men jag älskar henne ändå - mitt illrosa phloxmonster.

Här har vi djävulen själv - smällspirean 'Diablo' med köttiga fröställningar.

Det blir inte alltid som man tänkt sig... Rabatten i rosa och cerise fick helt oväntat en orange kompis. Rönnen brukar inte hänga på det här viset, men årets rönnbärsexplosion har förvandlat den till en pendula-form.

Det här monstret håller på att växa ur krukan. Kannan som höll sig på beskedlig höjd hela förra sommaren, verkar ha fått tillväxthormoner i år... Eller så är det hästgödseln jag bottnade krukan med, när planteringsjorden höll på att ta slut.

Nå'n som ser rosen? Nähä. Men jag klandrar er inte. "Klättrande" nävan 'Rozanne' har tagit över hela showen medan vita rosen 'Schneezwerg' kämpar för att hålla näsan över vattenytan. Tanken var att nävan skulle skyla de tråkiga kala nedre delarna av rosen - och det gör den ju med besked!

Ringdans á la rödbetsmonster. Det var länge sedan ordet "primör" hade något med verkligheten att göra i den här grönsaksbädden...

Monstermyntorna har nästa gömt grodprinsen för världen - och vad värre är - för alla pusskandidater. Visst ser han lite uppgiven ut, stackaren?

Inget annat att göra än att ta fram saxen! För vem vill ha en ledsen groda i trädgården?

Må så gott!

Ester