De gröna sakernas lov

En av pärlorna i vår trädgård är en grönsaksträdgård med fyra upphöjda bäddar i kvarter. Den ligger skyddad för vinden av två stödmurar i natursten, som fångar upp norrsluttningen och ger känslan av en "sunken garden". Här odlar jag för både öga och gom. I första hand väljer jag grönsaker som familjen äter och gärna i roliga färger. Morötter i gult och orange (men inte lila - de var inte goda och blev bara lila om nacken), gul och röd lök, purjolök, vitlök, sockerärtor, gula och lila bönor, potatis, gul blomkål, röd grönkål, rödbetor, och sallat är några exempel. Grönsakerna odlas i en fyraårig växtföljd där fyra grupper av växter flyttar runt varje år, för att minska risken för jordtrötthet och sjukdomar.

Runt bäddarna har jag planterat buxbomsplantor som ska bilda låga häckar. De har kommit lite olika långt, eftersom jag gör nya sticklingar av "häckklippet" från andra buxbomar. Det har tagit sin tid, men i sommar är det första gången det finns plantor runt alla fyra bäddarna och rundeln i mitten!

De upphöjda bäddarna stöttas av plåt som bockats av vår husplåtslagare Anders. (TACK!) Plåtarna är 30 cm höga, men ungefär hälften är ovan jord. I början var plåtarna blanka och silverfärgade, men det tog inte lång tid innan väder och vind gjort dem behagligt rostbruna.

Jorden i bäddarna är gammal bränd hästgödsel hämtad hos goda vänner i närheten. Den är nästan svart och får en trädgårdstok att börja dregla... Mmm... mylla!

I rundeln i mitten av grönsaksträdgården finns lite kryddväxter och ett fågelbad i cement som vi har gjutit.

Pumpen i fågelbadet är täckt med stenar från olika strandbesök.






Sockerärtorna klättrar på ett gammalt järnstaket. Staketbitarna flyttar med ärtväxterna i växtföljden. Enda nackdelen är att de är lite för låga. Jag väljer alltid de lägsta namnsorterna av ärtor, som bara ska bli mellan 75 cm och en meter, men det verkar inte som om ärterna har hört talas om de måtten... Eller så har fröföretagen inte hört talas om hästgödsel!

Röd grönkål och blomkål kivas om utrymmet.

Just nu äter vi blomkål i tid och otid. Alla huvuden av 'Cheddar Cheese' blev klara samtidigt och det är bara att erkänna att vi inte hunnit äta i kapp, även om blomkål är en höjdare att dippa. Några kålhuvuden har blivit bruna i regnet.

Röd grönkål odlar vi mest för att den är vacker.

Myntorna har fått husarrest i gamla storkökskonservburkar, eftersom jag tröttnat på den saliga röran av sorter som de lyckades åstadkomma på friland. Jag provade först att odla i plastkrukor nergrävda i jorden, men de rymningsbenägna rackarna smet över kanten så fort jag vände ryggen till. Det här verkar fungera bättre, men det återstår att se hur det går med härdigheten i vinter.

Trots växtföljden klarar sig potatisen inte från bladmögel. Så här såg potatisbädden ut när vi kom hem från semestern.

Det var inget annat att göra än att bränna blasten och gräva upp knölarna. Förra året tog jag bara bort blasten och grävde upp stånd för stånd när jag behövde potatis, men då var jag hemma när sjukan slog till och kunde ta bort blasten innan angreppet hann gå för långt. Den här gången vågade jag inte chansa.

Det blev en liten hög med knölar trots allt - om än inte så stora. Den här sorten heter något på M - Marnie eller Marine eller Marie - eller något annat som jag har glömt...

Nästa år ska jag prova en annan, resistent sort. Någon som har något bra förslag..?