Säga vad man vill om trädgården just nu - men särskilt vacker är den inte.
Skeletten efter fjolårets ståtliga perenner ligger spridda som plockepinn över rabatterna och fröställningarna, som var så läckra med rimfrost på för bara några veckor sedan, ser mest ut som prassliga, tomma skal.
Ganska sorgliga faktiskt, tänker jag, och kastar mig på alla fyra med sekatören i högsta hugg.
Fast egentligen har de vissnade perennerna inte blivit ett dugg fulare.
Det är bara ögonen som fått smak på något annat - grönt!
Och lila, gult, blått, vitt och mustigt rosarött!
Plötsligt bleknar allt annat i jämförelse med ljuvliga irisar, väna snödroppar, pigga vintergäck och tuffa julrosor.
Det där mantrat man gått och upprepat för sig själv, om hur vackert det är med en trädgård i vila, eller om att brunt faktiskt också är en färg - och se så många FANTASTISKA nyanser den har - bara flyger all världens väg. För även om man verkligen anstränger sig för att gilla vintern, är det en obeskrivlig lättnad när den släpper taget och lämnar scenen fri för våren!
Ridån går upp - publiken drar efter andan - så nu kör vi!
Må så Vårgott, allihop!
Ester
Det är gott om löv i vita rabatten, som ligger nära vår stora ek.
Mitt bland alla före-dettingar från i fjol, kommer de nyfödda små liven. Här syns en snöklocka, Leucojum vernum.
Det är inte utan att man tänker på boken (och filmen) "Den hemliga trädgården" när man blickar ut över perennrabatterna. Det ser ut som om de varit lämnade åt sitt öde hur länge som helst.
Den gula julrosen kikar upp under bladen. Det gör irisen 'George' också...
Ops... We did it again... Glömde kvar grendosan under Hostan, alltså.
Krokusarna gör sitt bästa för att snygga till det hela.
.JPG)
